Att resa i berättandet

Det här med använda resan som ett verktyg i sitt berättande är en klurig sak. Besvärligt i rollspel för att det som passar sig bra att berätta om i litteratur och film, gör sig så dåligt i rollspel. Rollspel handlar om berättande och hur kan något som har varit så centralt för andra typer av uttryckssätt vara så svårt att förmedla? Själva idén om ett äventyr är idén om den stora resan!

Jag tror att det svåra med att rollspela resor är att den handlar om att se nya saker och platser. Om vi översätter detta till rollspel innebär det att spelledaren hamnar väldigt mycket i fokus. Spelledaren är den som står för att presentera världen och sätta liv på den. Vårt stora äventyr blir en lång monolog av spelledaren där spelarna passivt följer med. Här kan vi också se varför böcker och filmer gör det så mycket bättre, de är båda uppbyggda kring ett passivt berättande.

Rollspel handlar om ett aktivt berättande i den samlade gruppen. Därför tror jag att för att en resa ska kunna göra sig bra måste den både befolkas av varelser och händelser som spelarna kan få spela emot. Jag tror att resan måste bli episodisk där berättelsen stannar upp vid de scener som skiljer sig ur transportsträckan. Det kanske inte skiljer sig så mycket från hur vi själva upplever en stor resa, det vi minns är det som bröt av, inte den många timmarna av vänta på internationella flygplatser.

Jag har ännu inte påbörjat min första berättelse om en resa, men jag har hittat ett rollspel som enbart handlar om att resa och om det stora äventyret. Rollspelet heter Rogue Trader. Vi är pirater och upptäckare i rymdens gränsland. Världen är den hårda, trångsynta och fasictiska värld jag talade om i tidigare inlägg. Men här rör vi oss på gränsen till denna värld med kontrollstaten i rygg och frihet vid horisonten. Jag tror att det finns riktiga människor i Warhammer 40K de lever här i gränslandet. Min första berättelse här kommer att handla om det stora berätttelse och jag kommer berätta om den i episodiska scener. För hur kul är det egentligen att åka genom warpen eller den tomma och öde rymden?

Veckans pepp: Doctor Who – En Julsaga

På självaste juldagen sänder BBC 1 och BBC HD årets Doctor Who julspecial. Tydligen måste Doktorn agera julspökena samtidigt som Amy Pond och Rory har hamnat på ett kraschande rymdskepp. Monster har utlovats (fast jag ser inga i trailern). Dessutom är det klart att serien kommer att gå både en vända i vår och en i höst. Lyx.

Det rollspelade ledarskapet

Hur skulle du rollspela auktoritära militärer som Hindenburg och Ludendorff?Vi spelade rollspelet Deathwatch för en tid sedan. Ni vet spelet om Space Marines, supersoldater i ett totalitärt rymdimperium där allting är så stort och märkligt att man har svårt att placera det. Efter spelmötet kom frågan om ledarskap upp. Varje grupp av Space Marines har en gruppledare som väljs för varje nytt uppdrag. Uppdragets gruppledare agerade under spelmötet med dominerande ordergivning, där det inte fanns väldigt lite utrymme för diskussioner. De andra föll tillbaka och inordnades i ledet. Rollspelandet inom gruppen dog ut.

Efter spelmötet kom frågan om det rollspelade ledarskapet upp. Gruppledaren såg i ljuset av de obarmhärtiga förutsättningarna för dessa halvrobotar och supersoldaterna att hans ledarskapsstil var tvunget auktoritär för att passa in i det fyrtiförsta århundradet. Jag höll visserligen med om att gruppledaren var ytterst ansvarig och hade den slutgiltiga beslutet i sin hand i denna kalla värld men att det resulterade i tråkigt och stelt rollspelande.

Denna situation är inte unik för Deathwatch utan jag har stött på det i en mängd scenario, vanligt i konventsscenarion, i synnerhet där man spelar militärer. En av karaktärerna är den uttalade ledaren medan de andra låter personen fatta alla beslut och representera gruppen i alla form av yttre interaktion. Det skapar direkt en gruppdynamik där de andra har svårt att veta hur de ska spela ut sina karaktärer. Scenariot blir helt enkelt till en enmansshow.

Krävs det att vi rollspelar också den ledarstil som passar till spelvärlden? Det förstås så att i många situationer finns det personer som bossar över andra, men varför tar ofta en auktoritär ledarstil över när vi spelar rollspel? Är det för att vi tänker oss att de hårda miljöer som ofta scenarion utspelar sig i kräver en tuffare disciplin?

Slutligen ska vi rollspela den ledarstil som passar spelvärlden eller rollspela en ledarstil som bidrar till en bra gruppinteraktivitet?

Mer än slump? Del 1

Detta tips publicerades ursprungligen på Gamla Boningen under titeln Slump och mer (2005-05-15). Syftet var att visa på olika sätt att fatta mer eller mindre slumpmässiga beslut. När artikeln nu återpubliceras är den uppdelad i mindre bitar, eftersom våra poster tenderar att vara för långa.

Jag har  inte bestämt mig för om vi var idioter eller rätt smarta.

Del 1. Bibliomantik

Tillvägagångssätt: Ur valfri bok slås en godtycklig sida upp. Utan att titta sätts ett finger någonstans på uppslaget. Därefter läses det ord vilket fingret pekar på. Utifrån ordets betydelse och värdeladdning bestäms resultatet.

Resultat: Stor, något flummig, slumpkänsla. Mycket hög möjlighet till medbestämmande.

Nackdelar: Detta slumphjälpmedel kan vara svåranvänt i situationer då ett enkelt, otvetydigt beslut önskas. Risken finns alltid att ordet/resultatet känns opassande för situationen, och meningen försvinner till stor del om gruppen tillåter att proceduren upprepas för att på så vis få fram ett annat, mer passande ord. Undantag kan naturligtvis ges för tråkiga småord – prepositioner, pronomina och konjunktiv – som till sin natur inte tillåter mycken tolkning. Metoden tjänar dock sitt syfte vid större, vagare frågeställningar, till exempel när äventyrets fortsatta riktning, resultatet av den mödosamma expeditionsdagen eller något dylikt skall avgöras.

Fördelar: Den absolut största fördelen med denna metod är att den ger fler och mer slumpmässiga svar än vad som exempelvis en tärning förmår. Hur många gånger man än slår, kommer en t8 alltid ha åtta sidor, medan redan Totte-böckerna erbjuder fler än åtta olika resultat. Vidare inbjuder metoden spelgruppen till medskapande. Istället för en död siffra får man ett resultat som måste tolkas, vändas och vridas för att passa in i sammanhanget.

Rollformulär till iDOD

Ett av de största problemen med det digitala Drakar och Demoner är avsaknaden av rollformulär, vilket gör spelet mycket svårspelat. Men det finns hopp.

Mikael Jansson var nämligen snabb med att laxa ut ett rollformulär. Dess största förtjänst är naturligtvis att överhuvudtaget finnas till, men det är dessutom fungerande och snyggt med en klassisk känsla. Att det inte dricker upp hela din bläckpatron är som den extra grädden på den vanliga grädden. Rollformuläret hittar du genom Riotminds forum, eller med en direktlänk här.

Veckans pepp: Blinky Productions

År 1981 kom Flykten från New York och satte en ny standard för framtids-awesomness. Sedan dess har alla fantasier om framtiden behövt förhålla sig till att Manhattan är ett högsäkerhetsfängelse och att ögonlappar är het accessoar.

År 1996 förändrades saker igen, med flykten från Los Angeles. Den här gången var dock resultatet mer tveksamt. Någon sorts miljötänk gjorde att storyn från första filmen till stor del återavanns och återanvändes. Samma saker hände igen, men lite större explosioner. Den största chocken var att den allmänt orörlige och buttre Snake plötsligt kände sig lite cowabunga och valde att fånga vågorna tillsammans med ett fånigt surfgäng. Egentligen är filmen inte så dålig, om det inte var för den där scenen som fortsätter att leta sig in i ens mardrömmar. När David Fincher tre år senare snodde slutscenen och placerade den i en film utan surfing, applåderade en hel värld. IMDB:s statistik talar sitt tydliga språk – dystopiska filmer om våldsamma män där huvudpersonen surfar är 67% mindre uppskattade.

Spola fram ytterligare nästan femton år, till 2010, och nu förändras ingenting. Som jämförelse kan nämnas att Cantona uppmanar att förflytta sagda scen ut från vita duken och in i verkligheten. Återigen satte kopplingen till sporten käppar i hjulet, och inget hände. I en annan del av världen händer det dock mer. Snake Plissken är nämligen tillbaka, för att styra upp allt det där som han glömde bort att styra upp förra gången. Den här gången är det läge att fly från New Jersey. Hatten av. I kvarter där Snooky och The Situation bråkar om solarietider säger det sig självt att Snake inte kan stanna.

Hjälten bakom Escape from New Jersey heter Chris .R. Notarile, och hans filmstudio heter Blinky Productions. På hans hemsida kan du titta på alla hans alster, köpa dvd:er och donera pengar. Under några galet produktiva år har studion spottat ur sig rader av toppenfilmer på kända teman, som är inspelade utan pengar men med en känsla som gör att (nästan alla) de officiella filmerna framstår som än mer taffliga. Om du tvivlar kan du slänga ett getöga på den här kortfilmen om tv-spelet Street Fighter, och jämföra med den “riktiga” spelfilmen som kom 1994 (och som IMDB rankar som 60% sämre än en film där en framtidsbrottsling surfar), eller spana in den helt lysande “I’m Superman, Idiot!!!”

iDOD är här: men är det bra?

Efter en halv dags användande vågar jag mig på att lista de stora fördelarna och nackdelarna med Riotminds internetsatsning iDOD. Tanken är att erbjuda en hjälp för dig som är i valet och kvalet huruvida du ska köpa eller inte.

Fördelar

+ För att kunna använda iDOD behöver du inga tärningar eller andra “svårtillgängliga” hjälpmedel

+ Det är relativt lätt att upptäcka nya saker. Generös användning av länkar och index som leder vidare.

+ Illustrationerna fungerar bättre än man kunde tro. De är många och ser som vanligt snygga ut. Att de är inbäddade i högerkanten stör mig inte det minsta, även om det medför att man går miste om dem om man fokuserar på texten.

+ Det finns många verktyg och mycket innehåll.

+ Trudvang är, oavsett format, en saftig och inspirerande värld.

+ Du får spela vildfolk om du vill.

+ Skyhög framtida kultfaktor!

+ Det är billigt, åtminstone till en början.

Nackdelar

– Du måste ha en dator, internet och mobiltelefon. Helst ska din mobil inte ha kontantkort eftersom inköpen debiteras din telefonräkning. Din dator måste kunna visa åtminstone 1080 punkter horisontellt för full funktionalitet. Har du en mindre skärm hamnar vissa symboler i navigationslisten gömda under fasta grafiska element.

– Det erbjuds ingen introduktion, ingen hjälp eller tutorial som förklarar de olika funktionerna och hur de är tänkta att användas. Det finns heller ingen introduktion till de olika produkterna, inget som skulle kunna locka in en ny spelare. För att kunna använda iDOD måste du alltså vara väl förtrogen med rollspel.

– För full användbarhet bör du antingen ha tillgång till de tryckta produkterna, eller ha två eller fler datorer. Datorn ersätter inte behovet av spelledare. Det finns bara begränsat stöd för egna förberedelser. Om du till exempel skapar en rollperson erbjuds inte ens enkla tjänster som att hålla reda på hur många skapelsepoäng du använt.

– De flesta verktyg innehåller ingenting, bara några tomma fält där det är fritt fram att skriva vad som helst. Det skall till mycket god vilja för att kalla något sådant för ett verktyg. De sociala verktygen (internetportalernas raison d’être) finns ännu inte.

– Produkterna är dåligt (inte alls) integrerade. Jag kan inte komma från Grundbokens rubrik Stormländare till Trudvangs kapitel om Stormländare eller tvärt om. Det går inte att slumpa fram ett tabellresultat – du måste öppna en separat “tärningsrullare” för att få fram ett slumpmässigt resultat.

– Tjänsten är förvånande långsam.

– De olika navigeringsalternativen är inte helt intuitiva. Det tar ett tag innan man lär sig vad som hittas i listen högst upp, vad som finns i listen längst ned, och vad som finns i själva texten.

– Överskådligheten blir lidande eftersom nästan all information är textbaserad. Den information som är listad som tabeller (längst ned, näst längst till vänster) är förvånande nog inte uppställd i tabellform. Mest plågsamt är detta när det kommer till fördjupningarna – svåra att hålla reda på i tryckt form, svårare på skärmen.

Slutsats

Åtta plus, åtta minus. iDOD erbjuder mycket innehåll för en liten peng. Däremot är det behäftat med flera tunga nackdelar. Kanske det största problemet för produkten är formatet drar uppmärksamheten från innehållet. Många tjänster som du förväntar dig kommer du inte att hitta. Andra tjänster som du inte förväntar dig (till exempel sidnumrering!), finns. Innan du köper ett abonnemang bör du tänka på att du måste ha en bärbar dator med stor skärm och en snabb internetuppkoppling. Det är också en fördel om du är en van rollspelare och har vana rollspelskompisar. Ju fler tillbehör du har tillgång till, desto bättre och smidigare kommer det gå. Helst skall du ha åtminstone några rollformulär, några tärningar och Trudvang-grundboxen.

Mycket nöje!

iDOD är här: kom igång!

Boningen tagit steget ut till iDOD, Riotminds internetbaserade versionen av Drakar och Demoner. Efter att ha pokat runt en helt kort stund kommer en kort översikt av hur du kommer igång med tjänsten. Om du vill följa med i guiden hittar du själva tjänsten här. Först måste du ange ett användarnamn, men det får du klara utan min hjälp. Vi börjar vid själva betalningen.

Steg 1. SMS-betalning

Ett utmärkt nervpirrade första steg. Eftersom jag är åttiotalist har jag aldrig köpt något annat än SMS-biljetter med min telefon. Inga animerade jamba-bakgrunder, inga roliga ringsignaler. För yngre användare är det förstås en ryggmärgsreflex att köpa något med telefonen. Själv gillar jag inte att handla på kredit, och hade således uppskattat ett hederligt Verified by Visa eller PayPal. Som Piruett påpekat medför tjänsten också problem för dem som har företagsabonnemang och inte kan köpa jox på telefonen.

På plussidan är att tjänsten inte framstår som dyr. 80 kronor för 90 dagars abonnemang kan jag leva med. Åtminstone nåt år.

Det finns tre kategorier av produkter: De du äger, de som du kan köpa och de som lanseringsdatum inte är bestämt på. Ibland är gränserna otydliga. Götterdämmerung kan du till exempel inte köpa, fastän det är listat som att du kan köpa det. Inte heller står det när produkten kommer ut, vilket logiskt sett skulle placera den i kategorin “lanseringsdatum inte bestämt”.

Steg 2. In i sagans värld

Att ta sig in i sitt abonnemang är superenkelt. Däremot är det ganska ointuitivt. Anledningen är som följer: När du köpt ditt abonnemang återkommer du till samma skärm som du befann dig på innan. Däremot har ett (eller flera) av orden blivit till länkar, och du kan trycka på dem för att komma in och börja surfa. Det kanske låter logiskt. Och det är logiskt. Bara inte internet-logiskt.

Internet-logiken stipulerar nämligen två saker:

1. Det finns en sida som du sköter dina transaktioner ifrån. En annan sida som är “kick ass – nu kör vi”. Möjligtvis kan det också finnas en stor knapp som heter “Sätt igång”

2. När du trycker på en produkt får du först upp en översikt, där du kan läsa en kort summering, se vilken rating produkten har och välja att köpa den.

Framförallt brottet mot den andra internetlogiska lagen är besvärande. För hur ska en kund som inte redan är bekant med Trudvang veta att det är något hon vill ha?

Steg 3. Börja ditt äventyr

Ditt äventyr börjar alltså genom att du trycker på en av produkterna. Jag börjar med Drakar och Demoner. Jag får reda på att det kommer ta lång tid, och att jag skall göra en rollperson. Check.

Sen skär det sig lite.

ur : såhär gör du din rollperson (riotminds 2010)

Nedan beskriva alla de olika stegen för skapa en rollperson. Information om varje steg finns i det här kapitlet.

1. Ta fram ett rollformulär och skriv ditt namn på det.

Va – hurdå? Var kom rollformuläret ifrån? Återigen blir det tydligt att tjänsten inte är en vanlig internettjänst, utan en bok som delvis lagts ut i html-format. Efter lite letande hittar jag en gubbe med skägg i nederlisten. Efter några försök lyckas jag trycka på honom (han – såväl som de andra ikonerna – flyttar sig lite när man aktiverar listen, så det tar en stund att pricka honom) och blir ombedd att börja skapa min rollperson. Det är förstås inte ett rollformulär, och jag kan inte längre se texten som ska guida mig genom processen men det är alltid något. Rollspel handlar till syverne och sisdt om fantasi, så det är väl bara att fantisera.

Namn är lätt, folkslag får jag upp i en rullist (vilket till exempel innebär att jag inte kan spela alf längre). Därefter anmodas jag fylla i Förflyttning, Raud, Kroppspoäng och Äventyrspoäng. Tyvärr är inte detta något som räknas ut baserat på mina tidigare val, så jag kör. 25 m/runda verkar väl rimligt. Raud: fler än männen iaf. 30-40. 40 låter bra. Snart lär jag mig att fälten är begränsade. Min önskan om att ha en miljon i kunnighet går alltså om intet, och jag får nöja mig med 99999.

När jag börjar känna mig klar får jag frågan om jag vill ta bort min rollperson. Efter en kort stunds tvekan trycker jag JA!