En ordningsfråga

Vi på boningen gillar att skriva vad vi tycker. Och det tycker vi du också ska göra, för vi gillar att höra vad andra tycker och tänker. Därför har vi fått tummen ur och lagt till kontaktuppgifter, så att du kan kontakta oss personligen när du ser något som är uppåt väggarna. Vi tar också gärna emot tips på vad du som läsare tycker att vi borde skriva om. Kanske har just du gjort ett spel, ett äventyr, eller ett fanzin som inte fått den uppmärksamhet det förtjänat? Kanske organiserar du ett lajv, eller bara vet allt om lajv? Kanske sysslar du med verklighetsspel? Det finns mycket som ni som läser vet mer om än vi som skriver. Nästan allt faktiskt. Så tveka inte att tycka till om sådant vi borde skriva mer om. Eller mindre om.

– Redax

Kulturnatt i drakens kula

Det var Kulturnatt i helgen här i Stockholm och kalendern var fylld av kulturinstitutioner som försöker bräcka varandra i ”A Night at the Museum”. Delar av redaktionen valde istället för att slåss med tanter och barn på spökrundan att besöka Stockholms mesta spelbutik Dragon’s Lair. De har på senare tid etablerat sig som en välgörare för stadens ungdom. Det skryter idag inte bara med Stockholms mest välfyllda butik för brädspel och samlarkortspel, de agerar också ungdomsgård. Så här står det på Kulturnattens webbplats som Dragon’s Lair. Det är en oerhört bra idé och jag uppmanar andra i hobbyn har göra likadant, att involvera sin verksamhet i den lokala Kulturnatten.

Det är en väldigt speciell känsla att stiga in på Dragon’s Lair, då du först måste passera 20 stycken datorer där det så länge butiken är öppen spelas framförallt FPSs och WoW men också annat. Det är här som kidsen går när de inte får spela dataspel hemma. Under butiken finns en labyrint av rum för att aktivera alla spelsinnen. Terrängbord, målarrum och en stor lokal för att spela spel, främst Magic och dylikt.

Vi var där inte bara för att få vara uppe sent utan för att det utlovades ett gratis exemplar av det nära nog bortglömda svenska rollspelet Gemini. Spelet utgavs av spelförlaget Cell, som sedan gick över till figurspel, för att sedan som allt svenskt tyna bort. Först ett obligatoriskt inköp av ett nytt brädspel, Troyes, i butiken. Sedan tog vi vår tillflykt till källaren.

Efter att irrat runt en stund fann vi brädspelsbaren. Det var inte mycket med aktivitet men det var trots allt viss konventskänsla. Det som spelades där nere var FFG:s nya brädspel Civilization. Den okulära bedömningen var att det såg ut som man kan tänka sig, mycket pluppar och regler, men väldigt likt dataspelet. Vi var på väg därifrån när vi stötte på några personer som letat sig till Dragon’s Lair för att testa brädspel. Vi ställde upp och erbjöd att spela ett parti Carcassonne. Det blev två och väldigt trevligt. Våra medspelare tyckte det var väldigt roligt och bestämde sig för att köpa ett eget exemplar. Vi gick därifrån sent men nöjda, samtidigt hade vi kanske fått några personer till att byta ut Monopol hemma i bokhyllan.

Först var jag tveksam till det hela, men när jag valde att ta steget och dela med mig av den hobby som vi älskar, så var det fantastiskt roligt. Min målsättning för året är nog att öppna mig mer och försöka spela med mer okända människor. Det är nog Dragon’s Lair jag måste tacka för insikten för de har målmedvetet drivit spelandet i Stockholm framåt. Jag såg många personer i helgen som gjorde sitt första möte med brädspelshobbyn. En del av dem kanske stannar, oavsett vet de kanske mer.

Mer om brädspelet Troyes och rollspelet Gemini kommer inom kort.

Järnringen avslutar verksamheten

I dag så nåddes vi av beskedet att Järnringen lägger ner sin produktion. Förlagsdelen avvecklas och rollspelsverksamheten tas över av Fria Ligan.

Järnringen gav ut förstaklassiga produkter där tryck, text och illustrationer alltid var det bästa som gick att uppbringa, de är en modern gigant som endast går att jämföra med Äventyrsspel och NeoGames under respektive glansdager.

Vi önskar Fria Ligan lycka till och hoppas att de kan åstadkomma något ännu mer storslaget i Svavelvinter rollspelet och Coriolis fortsatta utgivning.

Länkgrannar

Eftersom jag inte har inspiration att skriva något själv, tänkte jag istället bidra med några länktips.

Första tipset är den utmärkta post på discordia som handlar om sånt som är bra att tänka på när man ska skriva en text i allmänhet, och en rollspels-text i synnerhet.

Om du inte redan har läst “Tänk på språket”, bör du göra det nu.

Andra tipset hittar du på solvebring.se, som erbjuder en utförlig artikel om spelarinflytande – vad är det, hur går det till, varför funkar det inte för mig och hur ska jag göra för att få det att funka. Läsvärt.

Utopi #1 – Nån vecka efter alla andra

Vi hoppas att alla Boningenläsare tog oss på orden och attack-tecknade en prenumeration på Utopi när vi tipsade om den. Nu är första numret ute och det har fått högsta betyg av en enad , manlig, vit , 25-35-årig, kritikerkår. Varför ska då boningen som är precis lika vit, manlig och i snitt 28 år gammal skriva något om Utopi?

Jo, det är så att vi har väntat tills euforin av en blaska med nya, svenska (mestadels), episka serier rann av oss och sedan har vi läst Utopi #1 en gång till, med de kritiska glasögonen på.
Jag har egentligen två problem med Utopi.

Det första är det redaktionella materialet vilket lider av lång pressläggningstid och är spretigt. Jag vet inte riktigt varför jag kan läsa om en sf-mässa som redan har vart, några nördiga kändisar eller om en gås som tillagas levande. De flesta texterna är skrämmande lika utfyllnad. Det finns dock en del bra här också, tex intervjun med tecknaren Elin Fahlstedt, förlagssidorna med information om nya titlar och backlist samt en ruta där redaktionen skriver om de mest lovande serieutgivningarna i vår.

Det andra är hur serierna anknyter till Kolik förlags övriga utgivning. Den utmärkta serien Huldran är försedd med en förvirrande text om en ramberättelse som inte alls spelar någon roll för förståelsen av serien. Istället signalerar den att jag som läsare bör köpa en annan tidning om jag vill få den kompletta upplevelsen. Tea Party är en uppföljare till en annan serie, publicerad förra året, något som får anses vara en smula anmärkningsvärt. Det här är trots allt första numret vi snackar om, ett nummer som borde signalera “häng med från början”. Utopi bjuder också på ett utdrag ur serien Corto Maltese, och en helsidesbild som vädjar till läsaren att läsa Nemi.
Sen kan man säga ett och annat om serierna. Som City påpekar hade några mått bättre av ett mer slipat manus. De som går i följetong skäms en smula av att inte vara indelade i logiska episoder. Dessutom går det också att ha synpunkter på huruvida det är bra eller dåligt med inte bara en, utan två, följetonger i en tidning som bara kommer ut var tredje månad. Fast sånt är mindre viktigt i det stora hela. Alla serierna är trots allt fantasifulla skrönor, fyllda av berättarglädje och mustiga bilder.

Dessvärre påverkar de till synes små anmärkningarna helhetsintrycket. Istället för att vara sprängfyllt av självsäkerhet, framstår första numret av Utopi som en smula ängsligt. Det är som att redaktionen inte fullt ut tror på den episka seriens kraft, utan måste gardera sig. Som att trycket från tjugo+ år av självbiografiska svenska serier om halv-alternativa människor som bor på söder är så stort och förlamande att inte ens de mest fantastiska av fantasier kan sväva på egna vingar.

Det är synd. För de bra serierna, och de är i majoritet, är bra. Det behövs inga programförklaringar, inga intyg om att serieskaparna faktiskt är publicerade, faktiskt ger ut andra serier också. Det behövs bara sekelskifteskvinnor som plötsligt börjar blomma av magnolior, rymdkejsare som blivit uppfostrade av monster, soldater som blir vansinniga av sina ransoner. Allt det där med att bara de mest orimliga fantasier kan förbereda oss på den framtid som vi är på väg in i låter i mina öron som trams. Fantasin är sin egen måttstock. Låt den vara nog i sig själv.

Veckans pepp: Null State

Vårens hetaste rollspelsnyhet verkar utan tvekan bli Null State – spelet om de som räddar världen (eller möjligtvis dem som räddar världen, språknämnden är inte helt enig). Grundpremissen är enkel. Allting bra som människan någonsin har gjort, har också haft en dålig bieffekt. Det dåliga hotar ständigt att ta överhanden och rollpersonerna måste rycka ut och förhindra det. Till sin hjälp har de superkrafter, robotarmar och laserhjärnor.

Spelet utlovar tre mycket intressanta huvudingredienser.

För det första: upplägget. Ingen småpotatis. Bara domedagsmaskiner, supernovor och omöjliga uppdrag.

För det andra utlovar spelet en aldrig tidigare upplevd nivå av dödlighet. Din hjälte vaknar en natt av ett telefonsamtal, tre minuter senare är hon på väg att köra en atomladdning rakt in i solen. Poff!

Sist, men inte minst, är spelet värt att kolla upp på grund av sin äventyrsgenerering. Att skapa ett äventyr går ungefär till såhär: klipp ut några bilder, rubriker eller ord ur en tidning. Klistra ihop dem på ett någorlunda meningsfullt vis. Klart.

Efter en snabbtitt på Forskning och Framsteg, kan Boningen stolt presentera ett exempeläventyr till Null State. Mycket nöje!

Några utklippta rubriker med potential

Efter två minuter i Photoshop är äventyret klart.

det färdiga äventyret

Karl Bergström – ett bra exempel?

Finns det bra exempel på recensioner om rollspel på svenska? Det är fråga som jag ställde mig själv efter det jag känt över speltidningen Fenixs recensioner. Det jag kom att tänka på var Karl Bergströms videorecensioner av rollspel som var en del i Sveroks webbtidning Signaler. Den är numera nerlagd men filmerna går fortfarande delvis att finna på den arkiverade webbplatsen. Vad är det jag gillar?

Jag gillar Bergströms småputtriga kulturella snack, en nördig humor samtidigt som han försöker lägga ett djup i produkter som kanske inte förtjänar det exempelvis i recensionen Fantasy Flight Games rollspel Deathwatch, finns fantastiska kommentarer såsom när han förklarar spelets syfte. Målet med spelet är ” att likt en sverigedemokrats våta midsommarnatts dröm åka runt i galaxen och bekämpa alla främmande raselement i den mänskliga folkkroppen.” De påminner om motiveringarna till Nobelpriset i litteratur. Här är en direktlänk till recensionen. 

Det finns också andra exempel så exempelvis Fantasy Flight Games Warhammer Fantasy 3ed. Tyvärr är de inte så många videorecensioner som lades upp och textrecensionerna är alldeles för korta för att hinna bli intressanta. Det kanske är så att videorecensioner genom sitt medium både blir mer lättillgängliga och lättsammare?  Ni kan själv se hur många ni hittar på Signalers nedlagda webbplats. Passa också på att läsa artikeln om rollspelsdöden som var förra årets snackis.

Om ni vill höra mer av Karl Bergström, intervjuas han i det senaste avsnittet av Märklighetstroget. Här diskuteras “fallgropar i rollspel, vilka som finns och hur vi undviker dem”. Intressant, jag kommer i alla fall att ladda ner och lyssna.

Fenix – död i askan

Jag måste erkänna en sak, jag gillar verkligen inte längre speltidningen Fenix. Så nästa gång prenumerationstalongen landar i min brevlåda, snälla stoppa mig från att förnya prenumerationen. Det finns ett grundläggande fel med Fenix och det är bristen på seriös journalistik. Om vi ser på senaste numret, som landade i min brevlåda idag, så finns det knappt något som inte antingen känns köpt eller tillrättalagt. Jag tror helt enkelt inte att vår hobby i Sverige är tillräckligt stor för att skapa ett intressant magasin om rollspel och brädspel.

I det senaste numret finns några tragiska höjdpunkter, exempelvis ett reklambilaga från Gigantoskop, förklätt till ett brädspel och en av företaget skriven artikel. En recension som ger rollspelet Eclipse Phase 20/20 med slutkommentaren “trots brist på nytänkande mekanik, en svårgripbar spelvärld och stereotypiserande illustrationer“. Låter inte som toppbetyg hos mig, vet inte riktigt hur man resonera då.

Det är just recensionsdelen som är mitt största problem med Fenix. Den har verkligen aldrig gett mig något, varken goda skratt genom sågningar, problematiseringar eller en vägledning till vad jag ska införskaffa härnäst. Den vanligaste betyget för en produkt är 16 vilket innebär en rekommendation av produkter. Det är osannolikt och recensenterna måste höja sina krav, det är inte konsumentvänligt. Jag eftersöker riktiga kritiker, inte personer som älskar rollspel och därför ger allt som heter rollspel automatiskt 10/20 och sedan höjer.

En annan ständig del i tidningen är nyhetsdelen som naturligtvis speglar hobbyn men alltid känns som en tillbakablick till boardgamegeek och SF-bokhandelns uppdateringar från förra månaden. I en tid när informationen om hobbyn sprids via Internet lämpar sig inte nyheter för en månadstidning.

Det krävs förändring.  Men först vad var bra med Fenix 2/2011. Jag har alltid uppskattat fördjupningsartiklar till olika rollspel, det är inte journalistik men det väcker i alla fall inspiration till sitt eget spelande. Här tror jag dock att andra än svenska rollspelsföretag skulle abonnera på platserna, kanske låt andra författare ta plats. Därefter tycker jag att intervjun med Peter Bergting var bra men alldeles för kort. Jag eftersöker alltså mer riktig journalistik där vi kan ha fördjupade diskussioner om hobbyn. En artikel som jag rekommenderar är från förra numret av Fenix, som berörde voodoo, det var en bra artikel av den kalibern jag gärna ser mer av.

Så vad är det jag föreslår? Jo ta bort nyhetssidan, recensionerna kan vara kvar men måste bli mer seriösa, kritiska och resonerade, antingen måste flera recensenter in på varje produkt eller recensenter med mer integritet. Fenix kan behålla fördjupningsartiklarna som är köpta av Sveriges få rollspelsföretag. Men jag efterlyser framför allt mer journalistiskt material, ordentliga artiklar som diskuterar vår hobby. Intervjuer är bra med måste bli längre och mer problematiserade.

En annan tidning som jag istället kommer fortsätta prenumerera på som jag rekommenderar Fenix-redaktionen att titta närmare på är Spielbox, Tysklands ledande tidskrift om brädspel. Den har nyligen börjat ges ut i en engelsk version, som trots den ganska stappliga översättningen ger ett mervärde. Varför ger den mervärde? Därför att den ger kritiska och fördjupade artiklar om brädspel, både ur ett nutidsperspektiv men också tillbakablickar. Recensionerna i Spielbox vågar samtidigt vara öppet kritiska, vilket ger mig som konsument en vägledning. Samtidigt kan tidningen bjuda på gratismaterial från spelföretagen utan att skapa direkta fria arenor för dem att agera på.

För mig personligen måste jag från och med nu tyvärr säga nej till Fenix. Jag förstår att målgruppen för tidningen är tänkt av vara någon annan än mig men ibland undrar jag om Fenix tilltänkta målgrupp (män i 14-års ålders som gillar rollspel?), verkligen är de som köper tidningen? Är det inte hög tid att vända blad och skapa en tidsskrift som vågar vara kritisk och fördjupande samtidigt som man har en god men professionell relation till hobbyn? Tyvärr tror jag inte det är möjligt. Det är inte lätt att ha integritet när fiskdammen är liten.

Jag rekommenderar er som är intresserade av brädspel däremot en prenumeration på Spielbox. Och glöm nu inte att påminna mig om att inte förnya prenumerationen på Fenix. Men vem vet en dag kanske fågel Fenix åter reser sig ur askan?

Lajv, lajvigare, lajvigast

Under ovanstående adjektivböjning kommenterar DN På Stans Åsiktsmaskin 18/3 2011 huvudstadens senaste händelse tillsammans med ett utropstecken.

“Be afraid, be very afraid. Nätverket Lajvfabriken har kastat frigolitsköldarna och flyttat lajvandet från skog till stad. De inte helt purunga lajvarna orkar nämligen inte tälta i fyra dagar längre men vill gärna leka depressionslajv i fyra timmar. Åsiktsmaskinen vill försiktigt påpeka att om kroppen inte pallar för actionpackade skogslajv, så bör nog inte heller knoppen fortsätta att spela rollspel i grupp.
Ge upp! Börja i terapi, kom ut som riktiga vuxna ni också!”

Det är en fantastisk nyhet att Åsiktsmaskinen som tar temperaturen på Stockholmskulturen börjar rapportera om berättande. De gör naturligtvis detta med en ironisk ton, som de alltid gör, men glöm inte att de alla önskar att de kunde få leka igen. Jag ser det som en seger och att förståelsen för att rollspel och lajvande kan vara mer än att slåss med platsvapen i skogen. Sedan instämmer jag med Åsiktsmaskinen i varför man måste spela depression i fyra timmar. Hur roligt är det egentligen?

Lajvfabriken som idag finns i Stockholm och Göteborg anordnar enkvällslajv på månadsbasis i de två storstäderna. Målsättningen är mycket god och stämmer bra överens med vad boningen anser är ett bra arrangemang, nämligen att de ska vara anpassade både för nya och gamla lajvare och vara av god kvalitet. Det är en mycket bra initativ och  ursprungligen härstammar idén från Norge. Äntligen kan vi storstadsmänniskor fly stress och vardag för en kväll i eskapismens tecken.

Gå med i Lajvfabrikens  facebookgrupp eller följ deras kalendarium på deras webbplats. Nästa arrangemang i Stockholm äger rum nästa torsdag 24/3 och heter Nattro 120 mg. Lajvet handlar om något så spännande som ett “Feberdrömsk introspektiv av en ung, mentalsjuk kvinna.”