Boningen

Gästskribenten Isak Ström fortsätter sin guide till internetrollspelens hemliga värld. Del ett hittar du här och och del tre kommer på söndag.

När man har snört ihop en grupp spelare, om de så är folk du samlat innan och haft i ditt bibliotek för att frammana vid behov som någon sorts magiker, eller om det är en bunt randoms du plockat från en encounter-tabell, så är det dags att organisera sig. Det första steget brukar vara att skapa ett eget rum att samlas i och diskutera upplägget, en kanal som även funkar som out-of-character rum när man väl spelar. Efter det släpar man in alla potentiella spelare och sätter igång med sållandet – vilka bor i passande tidzoner eller har kompatibla sömnmönster? Vilka dagar passar? Vilka teman och approacher till spelet är folk intresserade av? Egentligen exakt samma saker man går igenom med en real life-grupp, men med den extra dimensionen att folk är spridda över ett ofta extraordinärt geografiskt område. I den Delta Green-grupp jag själv spelleder har jag en svensk som bor i USA, en kanadensare, en belgare, en britt och en ryss.

När man har konstellationer av spelare spridda så vitt över världen så får man självklart unika problem som man sällan behöver ha i åtanke för traditionella grupper, såsom: killen i S:t Petersburg ligger två timmar före dig, så när en session drar ut till ett för dig acceptabelt två eller tre på morgonen så är klockan fyra eller fem hos honom; grabben i England är hemma hos sina föräldrar den här månaden, och uppkopplingen hos dem har en tendens att fallera vid en lätt vindpust; eller att skolschemat i USA kan te sig mycket annorlunda från vad vi i Svealand kan vara vana vid.

Självklart återfinns även de traditionella problemen, som att folk kan tycka att det finns mer intressanta saker att göra på en lördagskväll, eller att det visar sig vara strängt taget omöjligt att få ihop en grupp med tillräckligt många spelare på den dag som passar för det spelet du vill spela, men om man jämför med fördelarna så är det inget särskilt att oroa sig för. Genom att spela rollspel över nätet kommer du exponeras för en grym blandning och mängd av folk som är svår att hitta utöver internationella spelmässor, och där träffas folk bara över några dagar utan möjlighet till större projekt eller återkommande spel. Chansen att hitta fem pers som vill spela det där obskyra indierollspelet du gillar ökar markant när du får möjligheten att söka dig bortom din obygd i de nordiska ödemarkerna.

Om man ska gå in på detaljer som jag gillar så kan jag ta upp saker som att spel över chatt erbjuder möjligheten att rent mekaniskt separera in-character och out-of-character genom att driva spelet i två skilda chattrum. Tärningsslag, putslustiga kommentarer och annat lull kan hållas till OOC-kanalen, medan den separata IC-kanalen får ett mycket bättre flyt med en högre narrativ kvalitet. Dessutom har du ju genast alla händelser arkiverade och loggade genom klienten, en dokumentationsmöjlighet som är svår att återskapa vid en normal bordssession utan en setup från ett polisförhör i Beck. Som spelledare (och spelare) får du ju även möjligheten att hålla hemliga konversationer genom privata meddelanden eller sidospår på ett sätt som är svårt att dölja vid ett bord.

Saker man kanske förlorar lite på är ju sådant som röster och kroppsspråk. Det är ju trots allt den större delen av människans kommunikationsförmåga, och genom att förpassa hela rollspelandet till text så förlorar man delar som annars kan anses vara ikoniska för rollspelandet som aktivitet – som mimik och röstspex (kan argumenteras som en bra sak, om du vill slippa din spelledares konstanta kavalkad av SLPs från gnällbältet).

Scensättande och rekvisita är även svårt att replikera, och om man är en spelledare som tycker om att leka med sådant kommer man nog att känna sig något handikappad. Den enklaste delen av scensättande är ju dock musik och ljud, något man definitivt kan använda sig av om man lär sig lite om webbradio (jag har några tips för detta i del tre).

Isak Ström är en skäggig jätte som bor i skogen och uppfostrades av tallar. Han är mer social än han verkar, så länge folk kan hålla käften och erbjuder tillräckligt stora portioner av kottar. Tillsammans med några andra naturvarelser driver han Ink Pen Dungeon (http://inkpendungeon.tumblr.com/), en grupp kreativa miskreanter som försöker “göra nåt med media rollspel”