Säsongsspel: Vinter

Jag vet inte om ni har tänkt på det, men om ni är någon som använder er av något form utav socialtmedie så har ni säkert märkt att många av ens vuxna goda vänner under de senaste veckorna har blivit helt skogstokigt glada och skrivit i sina statusfält att de ser snö utanför fönstret och att det är underbart. Personligen blir jag inte så förvånad, det är ju säsong. Men jag tänkte att eftersom folk verkar tycka att det är så trevligt, ska jag slå ett slag för säsongen.

Min goda boningen kamrat Olav gick, pionjär som han är, händelserna i förväg då han för flera veckor sedan introducerade oss för julen i tolkiens värld, och det måste sägas att det var en fin tillställning.

Det är roligt att spela ett äventyr i samband med jul, midvinterblot, hannukka eller liknande tradition. För det första så kan de flesta relatera till det och för det andra så tycker de flesta att traditioner är trevliga. Detta ger en fantastisk ingång till att skriva konflikter och bygga en fin stämningen till äventyret.

“Rollpersonerna snubblar efter en hård färd in på värdshuset och möter där glädje och fest i samband med midvinterblotet, den enda som inte är glad är Gunnar som plirar argsint mot resenärerna…”

“En vacker vinterkväll då dagens frost hade fått landskapet att skimra i månljuset möttes hela byn på tingsplatsen, ett stort bål var tänt och bredvid den stod byns kör och sjöng sånger för att hedra den vackra årstiden. Klas hade varit exalterad redan på morgonen äntligen skulle han få sjunga för hela byn, han hade solot i en av sångerna. Hans Mor och Far grät båda två och hela byn verkade tagna av hans fagra röst. När han var på sista strofen blickade han ut över fältet, snön låg tjock och fortet han hade byggt med sina vänner lös som var den av silver, men precis som han drog ut på sista tonen tyckte han se en skugga röra sig uppe i tornet, han greps av instinktiv rädsla och sista tonen frös i  halsen…”

Det handlar mest om att lägga upp en stämningshöjare i båda de ovanstående texterna. Om man har svårt att komma i rätt känsla rekommenderar jag boken “Röde Orm” som har ett grymt kapitel om hur ett midvinterblot kan tänkas se ut.

Man kan också använda själva traditionen som ett äventyr. Jag drar mig till minnes ett gammalt avsnitt av den fina serietidningen “Lobo” då huvud karaktären Lobo bestämmer sig för att ge sig iväg till nordpolen för att en gång för alla göra upp med “den gamla skit gubben Tomten”. Jag skulle tänkta mig att man kan skriva om det till ett ganska knasigt, roligt och ösigt en kvälls friformsscenario.

Kanske deltar rollpersonerna på ett fantastiskt blot som enligt inbjudan ska hålla på i en hel vecka, varje kväll serveras en ny helt otroligt utsökt galt. Den fjärde kvällen blir värden förtvivlad, han saknar något viktigt. Efter att rollpersonerna pressar honom, erkänner han att några veckor tidigare stötte han på självaste Andrimner i skogen och där lyckades han lura ifrån honom galten Särimner som man nu redan har njutit av i fyra dygn, problemet är bara att nu saknas ett av galtens ben om det inte återfinns kommer att festen få ett abrupt slut och värden kommer tappa ansiktet. Någonstans letar också Andrimner efter sin prisade galt.

Hoppas att det här kan hjälpa er få igång geniknölarna. Istället för att bara konstatera, klaga, drömma, känna, tycka och skrika att ni hatar eller älskar jul och vinter gör något kreativt av det, ni kan skapa något magiskt.

God Jul och mer spel 2012

Att spela magic när trippen går ur kroppen

Då var det dags för ännu en inblick i Magicvärlden, efter att det första inledningsruset lagt sig och jag blivit en dussinbrukare av magiska bilder började jag fundera. Jag har en duglig mängd kort, pärmar, plastfickor, glaspluttar, leklådor och alla de andra prylar och pinaler som kännetecknar en magicspelare.

Samtidigt har även min och mina vänners idiotiska livsglädje vi hade under sommaren mattats av när mörkret, fukten och kylan kom. Vi sitter inte längre uppe tre kvällar i veckan för att dricka sprit och vända kort. Vi spelar fortfarande Magic men mer sällan.

Jag satte mig ner och funderade på hur jag kunde levla upp som magiker bortsätt från att skaffa mer premiumgrejer som snyggare lådor, dyrare pärmar, plastfickor med exklusiva baksidor eller gå ner mig helt i det kortpundandet som kallas för “foilad lek”. Det fanns många saker att göra men de gick att koka ned till två kategorier: Att spela med främlingar och alternativa sätt att köpa kort på. Idag kommer jag att titta på hur man spelar med andra

Organiserat spel
Bor du i en stad som antingen är lite större eller har ett universitet så kommer det att finnas någon form av organiserad Magic på orten. Det vanligaste är att butiken du köper dina kort i ordnar några spelträffar i veckan, men det kan lika gärna vara en studentförening eller en större spelförening som fixar spel med magiska bilder.  

Det finns en uppsjö olika turneringsformer där draft, seald och ibland även standard är orden du ska leta efter, de två första innebär att man på olika sätt for kort att spela med på plats medan man i standard har med sig en egen lek med kort som är upp till två år gamla (mer eller mindre).  Friday Night Magic är värt att hålla utkik efter då det i alla fall enligt min erfarenhet är en bra blandning av trevligt och allvarligt.

Jag föredrar att spela draft vilket börjar med att man samlas i grupper om 6-12 spelare runt ett bord, alla får tre boosters var och öppnar varsitt. Man väljer ett kort och skickar resten i boostern till sin granne. Efter en stund har man en hög som det med lite tur går att spela i alla fall oavgjort med.

Du kan själv öva att drafta några gånger på Bestiarie innan du går för att spela mot riktiga, livs levande, tigrar magicspelare, för att få kläm på typ hur många kort du får tag på.

Vill du inte tävla utan bara spela lite i alla välmening finns det goda chanser att det ordas nybörjarkvällar, ibland heter de Gateway. Exempelvis i Stockholm, där jag råkar bo, är det torsdagar och ibland måndagar som är nybörjarvänliga på Dragons Lair.

För socialfobikern eller den som inte vill svettas i källare finns det olika sätt att spela på Internet också, genom program med lustiga namn som MTGO, MWS och COCATRICE. Programmen har olika för och nackdelar, den gemensamnämaren är att alla är ganska fula.

Nästa gång ska jag berätta om kortauktioner, temalekar och pemium deck seies. Eventuellt klämmer jag ur mig några ord om proxies också.

Sällskapsspel – årets julklapp!

Varje år är det ständigt en diskussion kring vilken som är årets julklapp. Jag har aldrig riktigt förstått frågan. Årets julklapp borde precis som året innan vara ett sällskapsspel. Vi vet alla att det i Sverige är lite av en tradition, precis som Aladdin och Kalle Anka, att ge bort ett brädspel i julklapp.

Därför ska jag precis som alla dagstidningar ta och ge några tips inför julklappsinköpen, som uttalad brädsspelsguru får jag nu frågan kring jul, “Vad ska jag köpa för brädspel?” Det viktiga här är att inte tänka på spel som jag i första hand tycker är de bästa i världen utan istället fokuserar på spel som alla kan spela och ha roligt med. Det innebär enkla regler, kort speltid och ett lagom djup. Faktorer som egentligen alla bra brädspel borde innehålla. Samtliga spel tar under två timmar att spela.

Carcassonne
Spelet alla svenska hem borde ersätta Monopol med. När någon vill att jag ska tipsa om ett brädpspel säger jag alltid Carcassonne. Enkla regler, ta en bricka, lägg en bricka, spela en gubbe. Samtidigt som det inte finns någon dold information gör att det går att köra spelet och lära tillsammans. Det är också en fantastisk upplevelse att se det medeltida landskapet växa fram. Ett spel för hela familjen!

 

Ticket to Ride
Ett annat spel som jag brukar rekommendera är Ticket to Ride. Spelet där motståndarna tävlar om att bygga den första järnvägen, genom ex. USA eller Europa. Du kan välja mellan tre saker att göra, plocka tågbiljetter för att samla tågkort som matchar den rutt du vill bygga, bygg en rutt eller ta biljetter. Biljetterna innehåller dold information, dock av enkelt slag. Ett spännande spel där tricket är att i precis rätt tid etablera rutten före någon annan tar den, men inte så tidigt att du avslöjar din destination.

 

Hey that’s my fish
Om du söker ett spel som är mer abstrakt och tar kortare tid är Hey that’s my fish ett bra alternativ. Ni är pingviner som samlar fisk på isflak som sjunker, möjligheten att glida på isen gör det möjligt att snabbt förflytta sig över spelplanen. Ett spel som ser oskyldigt ut men är brutalt och där man snabbt blir instängd av smarta motspelare.

 

Zooloretto
Ett annat spel som kan rekommenderas speciellt om barn finns med i bilden är Zooloretto. Spelet handlar om att bygga en djurpark, genom att samla djur och marknadsstånd. Det finns ingen dold information och handlingarna görs i stor utsträckning tillsammans. Spelet kan se oskyldigt ut men om inte spelarna placerar ut sina djur förvandlas de till minuspoäng.

 

7 Wonders
Om du söker ett spel för de mer erfarna spelarna är 7 Wonders är ett bra alternativ. Spelet går ut på att bygga ett av de sju underverken, samtidigt som man utvecklar sin stad. Varje spelarna börjar med en hög kort på handen, de väljer ett kort och lämnar sedan vidare. Det gäller alltså att se vad andra samlar på samtidigt som man bygger kortkombinationer och väljer en väg som ingen annan tagit.

 

Forbidden Island
Om du tillhör en familj som ständigt bråkar kring spelbordet, är din pappa en dålig förlorare? Då kanske det är hög tid att samarbeta istället för att tävla mot varandra. Ett både prisvärt och lagom djupt spel är Forbidden Island. Det handlar om att tillsammans samla ett antal artefakter på en sjunkande ö, utan samarbete kommer allt vara förlorat. Om ni tar er till helikoptern med artefakterna vinner ni!

Du kan läsa mer om samtliga spel på boardgamegeek.com, varför inte också kolla in deras guide till julklappsspelen? Samtliga spel kan spelas utan läskunnighet. Och samtliga, förutom Hey that’s my fish finns med svenska regler.

Fantasy! vid första anblicken

Det riktiga omslaget innehåller ett svenskt ord: presenterar

Som boningen skrev om i går är Sagagames nya rollspel Fantasy här, och med en sådan framsida som Per Folmers var det förstås ett givet köp. Spelet är ett så kallat OSG (Old-school game), vilket kan översättas med “hippt och trendigt” eller “gammalt och trött” beroende på läsarens preferenser.

Oavsett om man är såld på OSG eller ställer sig frågande inför konceptet, erbjuder spelet en hel del saker att gilla. För det första är spelet föredömligt snabbt att läsa igenom – på tåget till jobbet hinner du lära dig grunderna, och på vägen tillbaka förstår du resten. Den som vill läsa in det ambitiösa äventyret får räkna med lite längre tid: tillsammans med en miljöbeskrivning tar det upp ungefär halva boken, och som sig bör är det indelat i rum och korridorer med hyfsat detaljerade beskrivningar. Desto bättre är upplägget enkelt och rakt på sak, så för den som inte är så noga med detaljer är det ändå förhållandevis enkel läsning.

En annan ljusglimt är illustrationerna. Visserligen varierar de i kvalitet, men spannet sträcker sig från ok till lysande. Framförallt Dennis Gustafssons illustrationer lyckas skickligt frambesvärja bläcksvärtan från en tid som passerat.

Äventyret är också det berömvärt – bara en sån sak som att det börjar med ett värdshus med TRE mystiska främlingar är nog för att locka den tråkigaste att spela. Reglerna är lätta att förklara, och färdiga rollpersoner finns med, så du är redo att börja spela så fort du kommit hem. Det finns helt klart något tilltalande i grundtanken.

Den största invändningen mot spelet är att det inte andas någon särskild spelglädje. Texten är kortfattad och stram och lämnar ger inte mycket för att nära fantasin. Kanske är det en bieffekt av OSG-idealet, kanske är det en eftergift för att hålla sidantalet kort. Oavsett vilken anledning som ligger bakom, blir skillnaden mot “moderna” spel som mest tydlig just här. I Forge-skolans efterdyningar har alla rollspel med självaktning ägnat stor möda åt den text som varken är crunch (regler och matte) eller fluff (stämningstexter och miljöer), utan som bara handlar om hur spelet ska spelas. Visst erbjuder Fantasy ett spelledarkapitel, men det handlar mest om magi och äventyrsstruktur och det klassiska mantrat “spelledaren har alltid rätt”. Entusiasm inför rollspel som kulturform får du alltså vara beredd att bidra med själv.

Sammanfattningsvis är Fantasy! ett snyggt och snabbläst rollspel, lätt att förklara och snabbt att sätta igång. Om du tillhör dem som gillar OSG kan du se fram emot en fest, men om du vant dig vid de nya spelens finesser, regellösningar och metatext finns en risk att du finner spelet märkligt tomt.

Gammal är äldst

För oss som inte vet så mycket om OSG (Old-school gaming) har förhandssnacket om Fantasy till stor del kretsat runt hur regellätt systemet kommer vara. När nu spelet kom i butik, kändes det naturligt att testa hur det är med den saken. Vi på boningen bestämde oss därför för att granska spelets regler mer noggrant.

Som i så många andra spel ligger reglernas fokus på strid, och stridskapitlet är också det mest regeltäta kapitlet. För att testa Fantasys påstådda regel-lätthet jämförde vi mängden regler i stridskapitlet med det ökänt regeltäta spelet Eon. Jämförelsen gjordes genom att alla regler som finns i kapitlen “Strid” räknades. Både regler av som “slå en tärning för att träffa” och regelmodifikationer som “-2 om målet ligger ned” bokfördes.

Fantasy klarar denna första granskning galant. Om vi inte räknar med frivilliga regler och föreslagna ändringar, innebär en strid i Fantasy ungefär hälften så mycket regler som i Eon. Utökar vi systemen med alla tillgängliga extraregler och frivilliga tillägg, innehåller Fantasy mindre än 30% av Eons regelmassa. I Fantasy finns egentligen bara en frivillig stridsregel, medan Eon har nästan lika många frivilliga som grundregler.

Jämfört med andra fantasyspel blir resultatet mindre slående. En strid i Fantasy innehåller ungefär lika mycket regler som en strid i Saga, och i jämförelse med en klassiker som Drakar och Demoner ’91 har Fantasy knappt 20% mer stridsregler att hålla reda på.

Fantasy: 70% mindre regler än Eon, 20% mer regler än DoD ’91.

Rollspela i Skyrim

Jag har tidigare diskuterat här på boningen.org om hur jag haft svårt med de öppna spelvärldarna som finns i det nyligen släppta dataspelet Skyrim. Då funderade jag på om det kunde ha att göra med någon slags allmän inställning till hur vi vill att spel ska vara. Nu har jag iallafall gett Skyrim ett försök, för att på något vis försöka förstå vad som gör att min vän älskar en spelform som jag hittills har haft problem med. Efter att ha spelat strax över tio timmar Skyrim kommer mitt första betyg, jag gillar det!

Jag tror orsaken är att jag redan från början, intog en ny inställning. Tidigare har spel där man kan göra allt, prata med alla och plockat upp allt, skrämt mig. Det har skrämt mig för att jag har känt en slags oändlighet som gjort mig panikslagen. Ett inneboende tvång att ta med sig allt från purjolökar, kastruller och rostiga svärd ut ur rövarnas håla. Jag har blivit utmattad och varit tvungen till massor med meningslösa transportsträcker. Det finns också så mycket uppdrag och karaktärer att det inte går att ens försöka interagera med allt.

Jag började fundera och insåg att en liknande inställning hade jag när jag började spela rollspel. Minns en händelse i äventyrssviten Den nidländska reningen då vår spelargrupp ständigt ordnade med en häst och vagn så vi kunde få med oss vakternas rustningar, svärd och husgeråd. Som sedan kunde säljas i närmaste by. Precis så har jag tidigare spelat spel som Oblivion och Fallout 3. Ohållbart.

Min nya inställning till Skyrim, var att spela spelet som jag idag spelar rollspel. Ta inte allt, prata inte med alla och fokusera på målet. Helt plötsligt öppnade spelet upp sig för mig. Jag blev inte distraherad av allt skräp som fanns i kryptan utan sprang gladeligen förbi. Jag struntade i att prata med människor som inte gjorde intryck på mig. Nu blev världen snarare levande för att jag visste att jag kunde plocka upp en kastrull om jag ville. Men jag behövde inte.

På min väg upp för de 3000 stegen upp till High Hrothgar kände jag att spelet visade en helt annan dimension för mig. Inlevelse och stämning. Det blev nära nog culture gaming. Jag själv på ett isigt berg, jag läser på munkarnas inskriptioner om när tiden var ung. Om drakarna som en gång härskade över världen. Snön som vräker ner och så från ingenstans, så dyker draken upp där, som hämtad från en svunnen tidsålder, redo att döda mig. En snabb strid och jag är åter ensam. Påmind om att drakarna är tillbaka.

Spela med boningen

Vi spelar för närvarande The One Ring, och jag leder en saga i tre episoder som kretsar runt Rhosgobel. Varje vecka som vi spelar ett äventyr, kommer jag lägga upp det här. På så sätt kan du uppleva samma äventyr som vi gör – samtidigt. Och fan, om du är riktigt snabb med att posta feedback, kan du påverka vår historia genom att berätta vad som händer er.

Här är den första delen. Äventyret spelades igår, och tog ungefär fyra timmar – två (frivilliga) strider inräknade. Äventyret börjar på Dagvände med firandet av solen återvändo och det nya året.

Ladda ner det här (på engelska): En ödesdiger gåva

Som en bonus fungerar äventyret precis lika bra till årets häftigaste mash-up: the One Trudvang. Det enda du behöver göra är att byta ut Radagasts namn mot något annat. Lycka till.

Come play w/us

We are currently playing The One Ring, and I’m gamemastering a three-episode tale that spins around Rhosgobel. Every week that we play an adventure, I’ll post it here. This way, you can experience the same adventure that we do. And hell, if you’re quick, the outcome of our sessions might even be affacted by the outcome of yours.

Here’s the first one. It was played yesterday, and took about four hours – two (optional) battles included. The adventure begins and Turnday, and the festivites to celebrate the coming of the Sun and the new year.

Download it here: A fateful Gift

Happy trails.