Category: rollspel

Veckans pepp: Masks är tillbaka

“Världens bästa” är stora ord. Men ibland är talar de sant, eller åtminstone nästan sant. Så är till exempel fallet med Masks of Nyarlathotep.

Äventyret har ett briljant upplägg. Rollpersonerna skall följa spåren av en mystisk, och försvunnen, expedition för att ta reda på vad som hände med den. Spåren leder friskt över hela världen så det är bara att hoppa på altlantångaren, indiska ocean-ångaren eller kort sagt vilken ångare som helst och åka lite vart man vill.

Det som binder äventyret samman är en stor mängd stämningsfulla handouts (alltså papperslappar med ledtrådar). Dessa ledtrådar leder fram längs Carlyle-expeditionens spår, men erbjuder också många utflykter och sidoäventyr som är mer eller mindre förankrade i den huvudsakliga berättelsen.

Vad är då dåligt i detta smörgåsbord av Mythos? Jo, Australien. Skit i att åka dit. Det kommer inte leva upp till förväntningarna, utan är äventyrets blindtarm.

Man kan också ha invändningar mot att det finns vissa repetitiva inslag i spelandet. Och det är sant. Jag väljer dock att inte ha den invändningen. Istället tycker jag att det var en funktionell del i skapandet av stämning. Genom att vissa teman upprepades, blev gruppen mer och mer effektiv under spelets gång. Det var alltså inte bara rollpersonernas värden som höjdes, utan vi som spelare blev skickligare på att samla information vartefter vi kom på fungerande metoder och kunde återanvända dem i nya städer.

I korthet är Masks of Nyarlathotep ett mästerverk att uppleva och inspireras av. Årets julklapp?

Dagens Grymkäft: Den ruttna dörren

"Du lägger örat mot dörren, men kan inte höra något misstänkt. Det verkar vara en vanlig mexitegel-korridor på andra sidan"

Konceptet är enkelt. Du tar en genomrutten dörr och stryker på ett lager fernissa så att den ser hel och ny ut. Lätt, snabbt och avdragsgillt.

Steg två är att kontakta Araxax, den lättlurade insekts-kentauren, och kontraktera honom för att mot tveksam ersättning stå och tjuvlyssna på den sidan av dörren som vetter mot stenöknen.

När rollpersonerna störtar genom den bräckliga dörren står de öga mot öga med en öken och en insektskentaur med it-tuppkam. Pow! Synd bara att du var för snål för att utrusta Araxax med ett respektingivande vapen, utan nöjde dig med en vanlig T6-handyxa.

Trodde du ja!

I själva verket är det tvärt om. Araxax tvekar ett ögonblick utanför Den Ruttna Dörren (TM), alltför medveten om att en så tunn vägg aldrig kan vara fackmannamässigt konstruerad. De verkliga fasor som home-stylingen hade dolt var han ännu omedveten om, men de skulle gå upp för honom en efter en.

Det var den dagen han svor en fruktansvärd ed, att inte vila förrän han hade hämnats på RE/MAX.

Tre döskallar

Kom på Samskrivande & rolltagande!

För den som tycker att  spelveckan inte levererade nog med spelande så har Boningen botemedlet (i alla fall om du bor eller råkar vara i Stockholm)!

På lördag den 13 november klockan 1700 på Sverok Stockholms nya kansli, Lidnersgatan 10, smäller det!

Det är nämligen där och då Lajvfabriken och Interacting Arts kör en kväll som de har döpt till just “samskrivande och rolltagande”. Vi gissar att det är någonting som liknar turboscenario-passen på Paradisofestivalen som kommer att hända, men tänker inte lova att det stämmer.

Inbjudan lyder som följer:

Vi skapar en tät och spännande berättelse tillsammans. Det blir en blandning av rollspel, improvisationsteater och kollektivt skrivande. Vi kör korta scenarion där vi jobbar simultant med skrivande och agerande. Berättelsen står i fokus och leken syftar till lyhörd improvisation där text och rollspel samspelar. Texten projiceras i bakgrunden av scenen. Vi går igenom hur allt fungerar innan det börjar och det behövs inga särskilda förkunskaper.

Så var inte en fyrkant, ta med en laptop, sextio bagare (mat ingår tydligen i kostnaden) och en fördomsfri attityd mot lajvare.

Här är länken till facebook eventet

Lajvfabriken ordnar typ ett lajv i månaden där det, vars vi som ickelajvare kan se, inte krävs perfekta 1700-tals kläder utan mer en vilja att uppleva och skapa.
Interacting Arts håller på med någon slags blandning av verklighetsspel, politik, fåniga lekar och vad som bäst kan beskrivas som magi.

Varsågod spelveckan – nTEK är här!

nTEK är ett spel om framtidens rännstenspunkare som lever ett farligt och ohälsosamt liv i samhällets periferi. Som namnet antyder är nTEK ett litet spel i väntan på nästa Neotech.

För att spela nTEK krävs:
en eller flera kompisar
en eller flera vanliga fia-tärningar (med sex sidor)
papper och penna – gärna rollformulären

det underlättar om du dessutom har tillgång till en tiosidig tärning (finns att köpa i hobbyaffärer, till exempel sf-bokhandeln)

Mycket nöje!

För närvarande saknas ett introduktionsäventyr. Det är inte hela världen. Gör istället såhär:
1) ta ett annat äventyr eller ladda ned en film (Babylon A.D.)
2) utgå från en tuff scen i äventyret eller filmen och placera rollpersonerna där.
3) berätta om en akut situation som måste lösas (de försöker korsa ishavet på snöskoter och blir beskjutna)
4) veckla ut världen varefter rollpersonerna besöker den, befolka den i samråd med spelarna
5) när rollpersonerna möter på motstånd, låt deras motståndare ha 10 i relevant färdighet.
6) om rollpersonerna stöter på exeptionellt motstånd, låt deras motståndare ha en expertis.

nTEK version 1.2. (länken lever sitt eget liv. en annan länk till samma material hittar du här). Spelet publiceras här i ett föga proffsigt word-format. Nackdelarna är många. Men fördelen är att du kan klippa och klistra i texten som du själv vill, för att skapa ett spel som passar just DIG.

rollformulär. Formuläret publiceras i en lite mer proffsig .pdf-fil.

Kommentarer och kritik (inget krav på att den skall vara konstruktiv) uppskattas.

EDIT: nu kan du också läsa samma text i rtf, om du hellre vill det. ntek i .rtf-format

Öppet brev till Sverok angående spelveckan 2010

Hej

Jag tycker det är synd att det finns så dålig information kring Spelveckan.

På http://spelveckan.se/ (där det vore rimligt att söka information) finns varken en länk till arrangemangen, eller en länk till sveroks hemsida. Den förteckning som finns (och som kan nås genom länk från sverok.se) är därtill otroligt svårnavigerad. Det finns ingen möjlighet att söka efter vad som händer i ens eget närområde, utan arrangemangen presenteras i en godtycklig bokstavsordning. Dessutom finns det inga hänvisningar från sidan, utan den som vill veta mer om ett enskilt arrangemang måste lämna sidan och googla.

Anledningen till att jag skriver detta är att jag tycker att spelveckan är, eller i varje fall skulle kunna vara, viktig. Men för att den skall vara viktig måste det gå att finna korrekt information om den. Först när arrangemangen blir väl synliga kommer känslan av “oj, nu händer det mycket”-infinna sig. Först då kommer aktiva föreningar kunna nå ut till nya medlemmar – kanske framförallt kunna nå sådana som inte redan är frälsta.

På internet har det under det senaste halvåret rasat ett flertal intressanta debatter kring spelhobbyn i allmänhet, och rollspelsditon i synnerhet. Debatterna har i korthet handlat om det problematiska i att spel är en hobby som inte bara attraherar vissa grupper, utan ibland också motverkar att andra grupper får tillträde till gemenskapen.

Spelveckan är, eller skulle kunna vara, ett utmärkt instrument för att locka nya spelare och utvidga bekantskapskretsar. Spelveckan skulle kunna vara ett medel för att bryta den uppdelning som finns, och därigenom främja både individuell utveckling och samhällets integration.

Sverok gör i dagsläget mycket. Det ekonomiskt bidraget är viktigt. Spel, tillbehör och lokaler kan vara dyrt, och bidraget gör det möjligt för ungdomar ur alla samhällsklasser att skapa stimulerande fritidssysselsättningar. Föreningsformen är viktig. Att lära sig skriva byråkratiska, ha en förenings men sina vänner och ta ansvar för den, är viktigt.

Men det är också viktigt att inte glömma bort att det är information och tillgänglighet som gör att människor faktiskt träffas och vidgar sina vyer, blir vänner och startar föreningar. Därför hoppas jag att Sverok inför nästa års spelvecka avsätter resurser till fungerade och lättnavigerad information.

MVH
Olav Nygård
http://boningen.org

Vampyrsocialrealism

I podcasten Movielicious, en podcast som ganska uppenbart handlar om att recensera film, recenserades filmen Låt den rätta komma in. Podcasten jämförde filmen med den amerikanska versionen som nyligen kommit upp på bio i USA. Naturligtvis var det svenska originalet bättre på alla sätt och vis. Det enda argumentet för att se den mer tuggummivänliga Let Me In är om man inte orkar / kan läsa undertexter. Inget problem i just detta fallet då jag antar att de flesta av er kan svenska.

Det är noterbart att filmen fått stor uppmärksamhet utomlands och att det är en väldigt tilltalande historia. Nu kommer vi till ett personligt erkännande, jag har varken läst boken eller sett filmen. Boken har stått hemma i bokhyllan under flera år, jag har tänkt ta upp och läsa den men det har aldrig blivit av. Jag beundrar verkligen Johan Ajvide Lindqvist sätt att skapa en egen svensk skräckgenre, därför är det märkligt att jag inte kommit mig för att ta del av den. Är jag rädd att mina uppfattningar ska förändras? Oavsett tror jag att det är dags att läsa boken nu eller att jag iallafall börjar med att se filmen.

Nu kan jag inte riktigt uttala mig i saken ännu men jag tänker mig Johan Ajvide Lindqvists romaner som en mycket bra rollspelsmiljö. Där det övernaturliga blir kryddan eller twisten i scenarion som annars skulle framstå som socialrealism i sin värsta form. Jag får också en känsla att liknande konventsscenarion redan har skrivits? Om inte är det högtid att det görs.

Är rollspel för tidskrävande?

Numera har jag mer eller mindre övergått från musik till att lyssna på olika podcasts under min resor i kollektivtrafiken. Om ni ännu inte har börjat upptäcka den mängd av intressant, roliga och bra podcasts som finns där ute, så bör ni börja. Jag tänker mig det lite som ett P3 där de bara pratar om de ämnen du är intresserad av, utan irriterande reklam- eller musikavbrott. I veckan har en del noterbara ämnen nämnts på de podcasts jag följer.

The Dice Tower, den kanske största podcasten för brädspel, tog upp en fråga från en lyssnare; ”Vad tycker ni om rollspel?” eller som lyssnaren uttrycker det, ”pen and paper RPG” (avsnitt 185:27.08). Eric Summerer första rekation är en undran över varför man fokuserar på papper och penna, man slår väl tärningar? Tom Vasel svarar att det är på grund av att man inte spelar rollspelet på ett bräde. Intressant för när jag försöker förklara vad rollspel är hamnar jag ofta i liknande krumbukter. Ibland kan det helt enkelt vara svårt att få folk att förstå vad vi gör.

Hur förklarar man rollspel är utan att hamna i liknande diskussioner?

Våra podcastvärdar menar att de tycker bra om rollspel men att de sällan / aldrig har den tiden att sätta sig ner och spela. Intressant reflektion som jag inte tror är helt unik. Jocke har varit inne på samma sak i sin artikel om att spel som Lady Blackbird och Mouse Guard och hur de kan underlätta de tidsödande förberedelserna. Jag tror att det har rätt, tidsåtgången är en av de faktorerna som drar ner rollspelens attraktivitetsgrad.

Kan man förbättra tidsåtgången eller är det just detta som skapar illusionen? Kan inte ett långt och långsamt spelmöte också döda glädjen?

I övrigt bjuder veckans avsnitt av The Dice Tower på en topptiolista över brädspel som kan läras ut under tiden de spelas. Om ni är intresserade av brädspel är The Dice Tower en på många sätt tilltalande och lättillgänglig podcast som jag starkt rekommenderar.