ARKIVET
Under den gångna veckan har vi presenterat några av fjolårets mesta rollspelspersonligheter. Nu är det upp till dig att avgöra. Rösta genom att fylla i formuläret nedan. Självklart får du rösta på dig själv, om du har förtjänat det. Omröstningen är öppen till och med den 29 januari. Resultaten publiceras på onsdag den första februari.
Tack för din medverkan.
Åsa Roos. Den oefterhärmliga Åsa Roos fortsatte att driva debatten genom twitter, bloggar och kommentarer. Att hobbyn sakta men säkert utvecklas till att välkomna alla, hade knappast hänt utan henne.
Thom Kiraly. Sveriges första podcast om rollspel, Märklighetstroget, höjde nivån på samtalet om hobbyn. Programmets största förtjänst var att det diskuterades om diskussionen, inte bara om praktiska knep och tärningsmekaniker som annars lätt blir fallet. Och så det sköna i att höra röster, inte bara se text. Rollspels-Sverige kändes med ens som en lite mer hemtrevlig plats.
Gardener & Dan Algstrand. För att den bästa kommunikationen inte är den där några talar till många, utan där många talar med varandra. Ingen plats kunde vara mer självklar för att mötas och utbyta idéer än Rollspel.nu, och att forumen finns är till stor del beroende av deras “ständige sekreterare”. Sedan mer än tio år tillbaka har det varit Gardener, men i år tog Algstrand över kaptensmössan. Forumet är precis lika värdefullt nu som då.
Tove Gillbring. Det känns en smula överflödigt att presentera en så central person som Tove Gillbring. För den som lever under en sten är hon ansvarig utgivare och chefredaktör på speltidningen Fenix, och alltså den som ser till att det faktiskt finns en papperstidning om rollspel som vi kan ogilla eller gilla, rasa om eller förtjusas av. Utan henne, var skulle då Birger Barbaren bo? Utan henne, hur skulle då Kenneth Hite börjat skriva exklusivt material för en svensk publik? Gillbring är, åtminstone sedan Sverox-tiden, ett nav i den svenska rollspelsscenen. Sånt är värt att applådera.
Bubblare: Wilper (Wilper’s Blog), Johanna Koljonen, Peter Bergting (Fantasyforum).
Åsa Roos. 20.000 tecken-projektet växer och växer. Dagarna före årets slut släpptes nummer 35 och 36, vilket innebär att Åsa Roos mycket väl kan var inte bara årets konstruktör utan århundradets konstruktör. Äventyrsserien blir desto mer imponerande eftersom Roos dessutom fann tid att blogga, (hand)skriva ett spel samt fylla Fenix med material. Åjustdet – jobba. Med att göra spel.
Robert Jonsson & Tina Engström. Om 2011 var gnomernas år, var Mylingspel den största gnomen av dem alla. Inte nog med att ett flertal moduler släpptes, att konvent besöktes och att spelet “Leka med elden” såg dagens ljus – nya produkter är på väg under nästa år.
Fria Ligan. Fria Ligan är som rollspelsvärldens svar på Anonymous. Man vet inte riktigt vilka de är, men de har ett finger med överallt. Under årets lopp han gruppen publicera material i Fenix, ge ut två äventyr, förevisa ett nytt brädspel som utspelar sig i Stockholm efter katastrofen men absolut inte har något att göra med Mutant, samt ge ut en nyutgåva av Version Noll, rollspelet som inte är nästan-Mutant. Bra gjort, säger vi, och ser fram emot fortsättningen.
Jörgen “Klaatu” Karlsson. Precis när Riotminds dragit ur proppen landade 160 sidor äventyr på internet, signerat Karlsson och besökarna på Riotminds forum. Under hösten följdes bragden upp med serien konverterade klassiker, och även om det glunkades om upphovsrätter hit och dit kunde ingen invända mot resultatet: ursprunglig action, nu uppdaterad och fräsch. Medusa games verkar bli för Drakar och Demoner, vad Fria Ligan var för Coriolis. Spännande.
Bubblare: Daniel Lehto (Äventyr), Kenneth Hite, Michal Lysek & Ian Stewart (New Horizon).
2011 var ett märkligt rollspelsår. Riotminds kastade in handduken, men återkom så smått. Järnringen kastade in handduken och återkom inte. Samtidigt etablerade Mylingspel sin plats som Sveriges största rollspelsproducent, med en hisnande utgivningstakt under främst årets första halva. Under sensommaren trädde Fria Ligan fram ur skuggorna och trumpetade ut grandiosa visioner som snabbt delade hobbyn i två läger: de som inte trodde att FL riskerade att duka under av allt för många projekt och de som tänkte “friskt vågat, hälften vunnet”. Men rollspel består bara till en liten del av vad de “stora” producenterna har för sig – viktigare är vad som händer ute i stugorna, på internet och på konvent, i fikarum och butiker. Som Anders Blixt påpekar, tillhörde 2011 snarare gnomerna än jättarna.
Bland dessa gnomer fanns dock somliga som reste sig högre än andra, sken klarare och mer magnetiskt. Guldgnomerna – fjolårets hjältar.
Lukas Thelin. I tidningarnas värld finns tre typer av omslag. Antingen motljus, flortunna tyger, längtande ögon och/eller en ipad (mode, livsstil, teknik, heminredning), en halvt nonfigurativ bild på en aktiekurva och kostymer (nyheter, ekonomi, mode, (tråkig) livsstil), eller en stor färgblaffa (spel). Lukas Thelin går istället en helt egen väg, med sina träffsäkra och fantasieggande omslag till speltidningen Fenix. Om du går in i en tidningskiosk ser du direkt om tidningen finns där, tack vare omslagen som lyser från hyllan.
Per Folmer. Mitt i sommarvärmen dök Per Folmer upp i rollspel.nu, och blev snabbt allas favorit. Omslaget till Fantasy cementerar favoritskapet ännu mer: ikoniskt och traditionellt, men samtidigt tillräckligt eget för att bli mer än bara en Frazetta-imitation. En Elric för 2010-talet.
Tina Engström. En spelledarskärm som verkar snodd från Nationalmuseum? Check. En bräsande jättekvinna? Check. En halvgenomskinlig mörkervarelse? Check. Tina Engström har många strängar på sin lyra, och levererar högklassiga omslag till Mylingspels produkter i en rasande takt. I ärlighetens namn ska sägas att jag inte vet om spelledarskärmen kom ut 2010 eller 2011, men det skiter jag i. Det är snyggt och gjort med kärlek – och det är sånt som räknas.
Nicholas Cloister. Gillar du monster med många ben, snablar och tentakler, klor, horn och små träd på ryggen? Bra. Cloister målar nämligen monster med extra allt, skriande orealistiska men ändå på något märkligt vis trovärdiga. Kolla in (nästan) hela hans monsterkatalog på rpg-creatures.blogspot.com.
Bubblare: Latasha “Udana” Willimas (New Horizon), Daniel Lehto (Äventyr), Carlos Lundhall (Mardröm), Anna-Karin Bergkvist (Sägen)
Jag vet inte om ni har tänkt på det, men om ni är någon som använder er av något form utav socialtmedie så har ni säkert märkt att många av ens vuxna goda vänner under de senaste veckorna har blivit helt skogstokigt glada och skrivit i sina statusfält att de ser snö utanför fönstret och att det är underbart. Personligen blir jag inte så förvånad, det är ju säsong. Men jag tänkte att eftersom folk verkar tycka att det är så trevligt, ska jag slå ett slag för säsongen.
Min goda boningen kamrat Olav gick, pionjär som han är, händelserna i förväg då han för flera veckor sedan introducerade oss för julen i tolkiens värld, och det måste sägas att det var en fin tillställning.
Det är roligt att spela ett äventyr i samband med jul, midvinterblot, hannukka eller liknande tradition. För det första så kan de flesta relatera till det och för det andra så tycker de flesta att traditioner är trevliga. Detta ger en fantastisk ingång till att skriva konflikter och bygga en fin stämningen till äventyret.
“Rollpersonerna snubblar efter en hård färd in på värdshuset och möter där glädje och fest i samband med midvinterblotet, den enda som inte är glad är Gunnar som plirar argsint mot resenärerna…”
“En vacker vinterkväll då dagens frost hade fått landskapet att skimra i månljuset möttes hela byn på tingsplatsen, ett stort bål var tänt och bredvid den stod byns kör och sjöng sånger för att hedra den vackra årstiden. Klas hade varit exalterad redan på morgonen äntligen skulle han få sjunga för hela byn, han hade solot i en av sångerna. Hans Mor och Far grät båda två och hela byn verkade tagna av hans fagra röst. När han var på sista strofen blickade han ut över fältet, snön låg tjock och fortet han hade byggt med sina vänner lös som var den av silver, men precis som han drog ut på sista tonen tyckte han se en skugga röra sig uppe i tornet, han greps av instinktiv rädsla och sista tonen frös i halsen…”
Det handlar mest om att lägga upp en stämningshöjare i båda de ovanstående texterna. Om man har svårt att komma i rätt känsla rekommenderar jag boken “Röde Orm” som har ett grymt kapitel om hur ett midvinterblot kan tänkas se ut.
Man kan också använda själva traditionen som ett äventyr. Jag drar mig till minnes ett gammalt avsnitt av den fina serietidningen “Lobo” då huvud karaktären Lobo bestämmer sig för att ge sig iväg till nordpolen för att en gång för alla göra upp med “den gamla skit gubben Tomten”. Jag skulle tänkta mig att man kan skriva om det till ett ganska knasigt, roligt och ösigt en kvälls friformsscenario.
Kanske deltar rollpersonerna på ett fantastiskt blot som enligt inbjudan ska hålla på i en hel vecka, varje kväll serveras en ny helt otroligt utsökt galt. Den fjärde kvällen blir värden förtvivlad, han saknar något viktigt. Efter att rollpersonerna pressar honom, erkänner han att några veckor tidigare stötte han på självaste Andrimner i skogen och där lyckades han lura ifrån honom galten Särimner som man nu redan har njutit av i fyra dygn, problemet är bara att nu saknas ett av galtens ben om det inte återfinns kommer att festen få ett abrupt slut och värden kommer tappa ansiktet. Någonstans letar också Andrimner efter sin prisade galt.
Hoppas att det här kan hjälpa er få igång geniknölarna. Istället för att bara konstatera, klaga, drömma, känna, tycka och skrika att ni hatar eller älskar jul och vinter gör något kreativt av det, ni kan skapa något magiskt.
God Jul och mer spel 2012
Samtidigt har även min och mina vänners idiotiska livsglädje vi hade under sommaren mattats av när mörkret, fukten och kylan kom. Vi sitter inte längre uppe tre kvällar i veckan för att dricka sprit och vända kort. Vi spelar fortfarande Magic men mer sällan.
Jag satte mig ner och funderade på hur jag kunde levla upp som magiker bortsätt från att skaffa mer premiumgrejer som snyggare lådor, dyrare pärmar, plastfickor med exklusiva baksidor eller gå ner mig helt i det kortpundandet som kallas för “foilad lek”. Det fanns många saker att göra men de gick att koka ned till två kategorier: Att spela med främlingar och alternativa sätt att köpa kort på. Idag kommer jag att titta på hur man spelar med andra
Organiserat spel
Bor du i en stad som antingen är lite större eller har ett universitet så kommer det att finnas någon form av organiserad Magic på orten. Det vanligaste är att butiken du köper dina kort i ordnar några spelträffar i veckan, men det kan lika gärna vara en studentförening eller en större spelförening som fixar spel med magiska bilder.
Det finns en uppsjö olika turneringsformer där draft, seald och ibland även standard är orden du ska leta efter, de två första innebär att man på olika sätt for kort att spela med på plats medan man i standard har med sig en egen lek med kort som är upp till två år gamla (mer eller mindre). Friday Night Magic är värt att hålla utkik efter då det i alla fall enligt min erfarenhet är en bra blandning av trevligt och allvarligt.
Jag föredrar att spela draft vilket börjar med att man samlas i grupper om 6-12 spelare runt ett bord, alla får tre boosters var och öppnar varsitt. Man väljer ett kort och skickar resten i boostern till sin granne. Efter en stund har man en hög som det med lite tur går att spela i alla fall oavgjort med.
Du kan själv öva att drafta några gånger på Bestiarie innan du går för att spela mot riktiga, livs levande, tigrar magicspelare, för att få kläm på typ hur många kort du får tag på.
Vill du inte tävla utan bara spela lite i alla välmening finns det goda chanser att det ordas nybörjarkvällar, ibland heter de Gateway. Exempelvis i Stockholm, där jag råkar bo, är det torsdagar och ibland måndagar som är nybörjarvänliga på Dragons Lair.
För socialfobikern eller den som inte
vill svettas i källare finns det olika sätt att spela på Internet också, genom program med lustiga namn som MTGO, MWS och COCATRICE. Programmen har olika för och nackdelar, den gemensamnämaren är att alla är ganska fula.
Nästa gång ska jag berätta om kortauktioner, temalekar och pemium deck seies. Eventuellt klämmer jag ur mig några ord om proxies också.
Nu är det snart bara en skälvande månad kvar av det än gång så stolta året 2011. Om man tittar tillbaka på det som varit, kan man väl säga att det inte riktigt blev som planerat. Det blir ju sällan det. Men än är inte allt försent. Trettioen långa dagar återstår trots allt, så det finns fortfarande chans att skriva in sig i historien. Det är som ett stort svärdet-i-stenen-svärd som är fritt fram för vem som helst att rycka ut – frågan är vem som gör det. Vem skriver årets spel 2011?
Året började så bra. Kreativiteten sjöd. Nya bloggar ploppade upp till höger och vänster. GothCon blev en branschfest utan like där högvis av nya idéer presenterades. Året var ungt och friskt, och ännu mer hägrade vid horisonten. Flera tunga titlar gjorde anspråk på att bli inskrivna i historieböckerna. Som årets bästa rollspel 2011. Etta på sf-bokhandelns försäljningslista. Det nya folk-rollspelet var på väg.
Som Western, till exempel. Ny utgåva. Ovalt sikte. Löjligt många illustrationer. Utförligt kapitel om sjukdomar och gifter. Helt i färg. Inget skriker “årets produkt” mer än så: Western skulle härska över topplistorna med en självklar auktoritet. Men det finns bara ett krux. Det måste komma ut.
Eller Svavelvinter. Jamenar Herregud! det är backat av en författare och en av de (för mig obegripligt) mest populära äventyrssviterna någonsin och skrivs av nya spänstiga Fria Ligan. Spelet utlovar en perfekt coffee table-upplevelse i liggande format, där något nytt möter något gammalt. För att inte tala om skuggspelet – det tillhörande brädspelet som avgör världens makropolitiska öden. Redan hälften vore nog för att samla såväl trötta nostalgiker som hipsters och spelfanatiker. Årets bästa spel? Utan tvekan. Om det kommer ut i år.
För det är just där skon klämmer. Det är som ett hundrameterslopp där startskottet har gått men ingen är ute och springer. Vem som helst kan kasta sig in och knipa segern. Men rollspel brukar av tradition dras med en klädsam försening. Några månader minst, om det är ett spel att räkna med. Enligt denna logik ligger Fallna Gudar bra till. Spelet skulle släppas innan sommaren, som ett mörkt fantasyspel som distribueras enligt den så kallade “freemium”- eller “inkörsporten till droger”-metoden: gratis i början, sen kostar det. Förutom att idén är bra och distributionsidén är ännu bättre, har projektet knutit skickliga illustratörer till sig. En given vinnare?
Kom igen. Trettioen dar! Det kan funka. Det måste funka.
Nu står hoppet till Fantasy! Om bara tryckpressarna inte krånglar, om bara båtarna går som de ska, om bara beta-upplagan är så bra så betat kan filas bort. Då jävlar är det inget snack.
Men annars, vad händer annars – ifall ingen av bjässarna kommer? Då kommer årsbästalistan plötsligt bestå av spel som Äventyr, Null State och Kontinuum. Av nya utgåvan av Version Noll och Magneter och Mirakel, Sägen och Teknochock. Spel som ingen har läst, och än färre spelat. Eller?
Kanske är det precis då som 2011 blir det mest spännande svenska rollspelsåret någonsin.
Det här blogginlägget har legat och kokat sen jag läste den här posten på Gestaltar Skiten.
Jag har funderat och ventilerat med Olav ett par gånger och nu, säkert ett kvartal efter första kladden ser posten dagens ljus.
Det jag vill skriva om idag är hur man kan rädda Mutant som IP.
Till att börja med: Jag älskar Mutant UA, det är det snyggaste och mest inspirerande svenska rollspelet jag har läst. Med det ur värden så kommer jag inte att prata mer om Undergångens Arvtagare, i stället tänker jag sia om en upplaga på engelska, med allt vad det innebär.
Nå!
Till att börja med varför ska spelet vara på engelska? Jo, för att det ska löna sig att köpa/hyra licensen av Paradox. Den svenska marknaden duger absolut, men en större marknad ger större marginaler och en global fanbase. Det här innebär att vi inte kommer att få se så mycket av de städer och zoner vi lärt oss älska och att andra tidningar än Polisgazetten kommer förse arbetarna med nyheter förströelse. Varken Hindenburgare eller tokjos säljs på ens de schaskigaste av schaskiga sjapp. Jag har i stället fyllt fluffet med allt det där andra som är mutant.
Det finns två vägar att gå, den ena är åt mutant 2089 hållet där muterade murvlar, robotpoliser och en dekadent, klubbande, överklass av IMM har återtagit städerna och byggt ett nytt samhälle. En värld där datorer och teknologi ses som en bladning av självklarheter och magi. Den nya globaliseringen ligger runt hörnet och den utforskade världen växer varje dag. Det är en bladning av 40-tals pulp och MTV-90 tal. Berlin är världens knutpunkt och de första reguljära resorna till Asien, Amerika och Antarktis har börjat gå och handeln håller på att föda fram en medelklass av fria djur. Zoner, landhjar och fornfyndstabellerna delar plats med eldrivna höghastighetståg, outforskade bergsmassiv och storskaliga expeditioner in i det okända. Jag tog mig friheten att flytta spelet nio år framåt i tiden från föregångaren.
Utgivningsplan:
Mutant 2098 – grundregler
Burning Europe – Modul om megastäder och skugglandskap i Europa. Lika delar spelarbok, monsterbok och kampanjmodul
Transhumanist Tourists – Modul om resten av världen, färdmedel och fordon. Mycket matnyttigt kampanjmaterial och hemligheter om forntiden
Party like its 2098 – Kampanj om tre äventyrsböcker
Den andra vägen är att släppa Grandville rollspelet, baserat på serietidningen med samma namn av Brian Talbott. Till dagens datum finns två volymer i den egna genren scientific-romance thriller. I Frankrikes huvudstad, Grandville möter vi ett myllrande antropomorfistiskt 1800-tal, det är en värld där Napoleon vann sitt krig och England just har återfått självständighet. Det är fullt av ångmaskiner, automater, zeppelinare och allt annat som hör steampunken till. Människorna är få till antalet och har inte samma rättigheter som djur och sköter ofta sjaskiga jobb som hotellportierer, råbusar och daglönare. Dock finns det en del fisk och fåglar i djurbefolkningen.
Här kan äventyrarna uppleva den sociala kamp som är så central i Mutant UA och spela fabeldjur samtidigt. Det finns sprudlande kabaréer, hårdkokta grävlingar med flerskottare som arbetar för Scotland Yard och en fransk överklass vars hela maktbalans är i rubbning.
Utgivningsplan
Grandville: Scinetific-Romance Thiller Roleplay – grundbok
Grandville: Mon amour – Stadsmodul om staden Grandville, nördigt detaljerade kartor, ett stort antal slp, mängder av äventyrsfrön. Som en gigantisk fisktank.
LeBrock’s Few – Ett äventyr där RP är poliser inom Scottland Yard, med mer regler och bakgrund om både tjuv och polis.
Bête Noire – Modul om rymden, teknologi och hemliga sällskap
Anglophobia – Modul om Englad, politik och anarki
Jag tycker att båda miljöerna är fulla med äventyr och är sjukt sugen på att spela båda versionerna.
The One Ring erbjöd många problem, och tvingades ägna en god stund åt att komma runt dem. Här presenteras några av veckans lärdomar.
Var uppmärksam! I den mån vi föreslår lösningar på problem är det viktigt att komma ihåg att de bara är förslag. Förhoppningsvis kan de vara till hjälp, men det är för tidigt att säga om de räcker eller ens har avsedd effekt. I skrivandes stund är de inte testade i spel i någon större utsträckning.
Först och främst: var på det klara med vad du spelar. Reglerna kan verka friformiga och lätta, men det är mest en chimär. Spelet är i högsta grad simulationistiskt. “Drömmen” är Tolkiens dröm, och reglerna styr dig ditåt. Därför är det viktigt att åtminstone ha en grundläggande förståelse för spelvärlden och dess logik. Annars är det lätt att hamna på kant med systemet.
Färdvägarna är ganska bökiga att räkna, särskilt om man inte har tillgång till ett jättestort SL-bord där spelledaren kan breda ut sin karta och sina referensböcker. Försök alltså att bereda plats och använd miniräknare.
Det uppstår lätt obalans i användandet av traits, särskilt i början. Den påhittige kan göra allt med hjälp av en väl vald trait, och det är lätt att låsa sina tankar på att använda dem istället för sina färdigheter. Försök tona ned betydelsen av traits och fokusera på att använda färdigheter. Det är bättre att hjälpas åt och säga “du borde kunna använda vacker för det där” än att spelet stannar upp när någon maniskt försöker komma på hur man ska infoga sin trait.
Reglerna är tunga och ointuitiva, eftersom de är många och skiljer sig från “vanliga” spelsystem som BRP och D20. Därför kan det vara vist att spela relativt mekaniskt till en början: nu är det stridsscen, nu är det resescen osv. Det är lättare att förklara en handfull viktiga regler som är viktiga i just den här scenen, än att ge en komplett bild av alla regler. Främst eftersom du som SL kommer glömma bort hälften av reglerna om du försöker göra en komplett genomgång.
Det är allvarligt att bli skadad. En oskadad hjälte läker fort, en skadad plågsamt långsamt. Systemet med fatigue/endurance lyckas utmärkt med att skapa det som Ryan Macklin kallar för spänningspunkter: alltså en punkt där två drivkrafter kolliderar. Den ena impulsen säger “skaffa bättre utrustning, det kommer skydda dig och göra dig mer effektiv”. Den andra impulsen säger “släng allt! då slipper du bestraffningar och utdraget lidande om det går illa”.
Det står ingenstans i reglerna hur eller när man sänker sin fatigue. Vår lösning var att den endast kan sänkas när man vilar tryggt på en civiliserad plats. Lösningen får också stöd från Glom på rollspel.nu.
Sammanfattningen blir att det första intrycket står sig: ett krångligt system, som ändå är märkligt tilltalande.
På söndag fortsätter äventyret. Följ med då. Fram till dess får du gärna komma med tips och kommentarer som kan unerlätta våra äventyr i Midgård. Vi behöver all hjälp vi kan få!
I måndags rapporterade Johan att försäljningen av brädspel svajar betänkligt. Siffrorna var alarmerande. Den stora frågan var om det går upp eller ned för branchen, och i sådana fall vad det beror på.
Jag vill därför ta tillfället i akt att skissera följande scenario.Kanske kan det sprida lite ljus över GFKs försäljningsstatistik.
A. 2006 lanserades Stockholmsspelet. Det delade effektivt befolkningen i två läger: de som aldrig ville spela ett annat spel om det inte såldes på grandpa och de som aldrig ville spela något spel alls igen. Försäljningen sjönk som en sten.
B. Fem år senare har det gått tillräckligt lång tid för att de som blev avskräckta från brädspel är villiga att ompröva sitt beslut. Detta sug paras med att DesignTorget fyller sitt lager och säljer flera spel med fyndiga frågor om hipsterkultur.
C. Trenden vänder upp till dess spelen fått spridning, och gemene man återigen inser att det är skittråkigt med frågespel – särskilt om de är gjorda på en eftermiddag av en reklambyrå.
D. Siffrorna vänder nedåt igen.