Liveblogg: Innistrad, sista delen

Nu är det slut med Magic för kvällen, i alla fall för undertecknad. Jag vann två matcher, spelade en lika och förlorade fyra. Det var hiskligt kul och när jag bytte strategi (och ena färgen i min lek) så började det gå markant bättre i matcherna.

Angående den nya expansionen så är korten snygga och roliga. Det märks verkligen att Wizards har börjat med temat skräck och sen jobbat sig ner till kortnivå. Det fungera mycket bättre än vad jag trodde med kort som har två framsidor men jag hade lite problem med alla kort som utgår från kyrkogården, de var stundtals ganska många.

Dragon’s Lair hanterade den stora folkmängden bra, men det var lite stökigt när listan med reservplatserna gicks igenom och lunchen var kanske en kvart för kort för att jag skulle hinna äta i lugn och ro.

Alla jag spelade mot var trevliga och förstående för att jag inte hade spelat så länge och de mer erfarna hade inget emot att svara på mina frågor, oavsett om det handlade om regler eller vad vissa ord i magiclingon betyder (tex scoopa, som betyder att ge upp genom att samla ihop sina kost fast motståndaren ännu inte utfört det vinnande draget)

Som grädde på moset fick jag två riktigt fina kort i mina paket också; Garruk  Relentless och Liliana of the Veil.

Crazy!

Gillar du Adam Sandler? Tycker du att Fluxx hade varit roligare om det var mindre organiserat? Då är du kärnan i Asmadi Games‘ målgrupp. We Didn’t Playtest This At All är ett hysteriskt kul kortspel för två eller fler spelare. Reglerna är precis som i Fluxx: ta ett kort, spela ett kort. I övrigt följer spelarna bara instruktionerna på de spelade korten. Ett genomsnittligt kort kan till exempel innebära att ni spelar sten sax påse, gör ett hyperknasigt ljud i början på varje tur, eller så kan det bestå av en dinosaurie eller en laserstråle.

Att lära sig reglerna går fort. Däremot går det, åtminstone i början, ganska långsamt att spela. Anledningen är att du måste läsa igenom alla kort och försöka lista ut vad de gör och skratta högt åt vitsarna. Det bästa sättet att komma över den inledande tröskeln är att bara lägga ut ett kort och låta det hända, oavsett vad “det” nu råkar vara. Omgångarna går fort och efter första rundan har du förstått ungefär hur korten förhåller sig till varandra. Att kora en vinnare och börja på nästa parti bör inte ta med än fem minuter. Om du inte förstår vad som händer gör det inte så mycket, eftersom framgång i spelet är högst godtycklig.

Sammanfattnigsvis lämpar sig We Didn’t Playtest This At All bra för personer som är enormt uttråkade och idioter. Bäst funkar det förstås för den som är både och!

Om du tycker att denna man är "rolig" och har en intelligens som skiljer sig mer än en standardavvikelse från normalen är chansen stor att du uppskattar kortspelet We Didn't Playtest This At All.

Magic 2012: Confessions of a dopefiend

Jag har spelat Magic sen mitt förra blogginlägg och det är som att gå på ett nytt och fräscht knark; alltså det är lite som när man var tonåring och förälskad på det där känslospektret som dör i ens själ åren efter gymnasiet. Magic har lagt sig som en färgad film över mina glasögon, förvandlat dem till solbrillorna i They Live. Jag ser allt på nytt, hela världen har manakostnader, tappas ur och det gäller att ha card advantage.

Det är som jag föreställer mig att det var under LSD vågen i LA, fast med rakare jeans.

Dock finns det en baksida, av smuts och självförakt. En känsla av att jag svikt ungdomens stolthet och ideal för att gotta ner mig i något sjukt och vidrigt.

Så länge vi var några polare som satt och nördade tillsammans så kunde jag rationalisera bort allt. Vi bara gjorde nått spårat tillsammans, det vara inte så farligt egentligen. Vi var ju inte såna nördar som man såg ner på vid varje LinCon och besök på Absolut Spel under 90 talet (man var tvungen att tränga sig förbi spelborden där kort och figurspelsnördarna trängdes för att komma till butiksdelen på A-Spel).

Men sen kom det krypande. Jag yrkade på att vi skulle spela sealed, bara för att få en ursäkt att köpa fler boosters. Jag beställde en display på postorder, så att inte ens de som jobbar på Dragons Lair skulle veta att jag satt hemma och drog rares i min ensamhet. När jag nyss var hemma hos mina föräldrar i en vecka så blev abstinensen så stor att jag köpte en commander-lek, trots att jag varken känner någon som spelar commander eller egentligen begriper vad formatet går ut på.

På lördag är det Sealed-turnering på Dragons Lair. Det är det enda formatet jag skulle kunna ha någon chans i, efter som man får kort på plats och alltså inte behöver äga varje bra kort som någonsin tryckts (alt bara från de senaste två åren). Det finns ett problem, och det är att jag jobbar på lördag. Först funderade jag på om jag kunde ljuga om ett läkarbesök, men det är ju på en lördag. Sen funderade jag på att sjukanmäla mig, men efter som jag inte kan ljuga så faller dan planen också.

Jag kommer alltså tigga om att få ledigt. För att få nöjet att svettas över spelkort i en källare. Jag är 29 år gammal.

Den 12 augusti så släpps två nya event lekar! En utmärkt inkörsport som är legal i standard ett bra tag framöver. Lekarna är dyrare än introlekarna men innehåller klart bättre och dyrare kort. Välj mellan en svart lek med livsugande vampyrer eller en blå lek med kontrollkort och illusioner.

Descent blir mindre, Dune blir Twilight Imperium

GenCon 2011erbjöd framförallt nyheter från Fantasy Flight Games som inte slutade med att annonsera sina Star Wars spel, de berättar också att det kommer en ny version av deras klassiska dungeon crawler Descent: Journeys in the Dark av Kevin Wilson. Denna gång blir lådan i mer hanterbar storlek istället, mer fördjupade utveckling av yrken, nya monster m.m. Om man inte har tid att spela rollspel, ett problem jag tror är större än vad vi vill se, menar jag att Descent kan vara ett bra substitut.

En annan nyhet är att det klassiska brädspelet Dune som varit out of print i en evighet nu kommer i en ny upplaga men med ett reviderat tema. Spelet kommer nämligen utspela sig i samma värld som rymdhärskarimperiespelet Twilight Imperium. Brädspelet kommer heta Rex. Det känns väl ändå lite B att spela på Arrakis men ändå inte göra det? Jag är tveksam. Spelet är dock ännu inte utannonserat och finns inte ens på Boardgamegeek.

Läs mer om ny upplagan av Descent på FFGs webbplats eller se ett fotografi på omslaget av Rex.

Star Wars återuppstår hos FFG


Star Wars licensen har nu hittat en ny ägare, nämligen Fantasy Flight Games. Det är inte speciellt förvånande då de gjort sig kände på att göra just detta. Den senaste licensen de fick under sina armar var Sagan om Ringen. Samtidigt som de har hanterar licenser från Warhammer och Lovecraft-världen och Det kommer producera ett samarbetskortspel baserat på de tre första filmerna, ett X-Wing vs. TIE fighter spel där man köper miniatyrer och slåss mot varandra. De utlovar också ytterligare kort- och brädspel under de kommande månaderna tillsammans med hör och häpna ett rollspel!

Vi kan troligen vänta oss något i stil med det system som använts till Warhammer Fantasy 4ed. Det innebär massor ut av kort, special förmågor, och snygga illustrationer, troligen också en hög med specialgjorda tärningar. Redaktionen har blandade åsikter om Fantasy Flight Games och deras licensprodukter, personligen menar jag att det idag inte finns något spelbolag som skulle lyckas med att hantera Star Wars-licensen bättre än dem. De har visat gång på gång att de kan skapa spel utifrån licenser som känns fyllda av den känslan som originalprodukten.

Jag rekommenderar er också att läsa artikeln om brädspelet Doom, där Olav menar att Fantasy Flight Games är “…som en golvbrunnen i rollspelsvärldens offentliga duschrum – ett svart hål som långsamt sörplar in döda licenser..”. Vad tror ni? Jag tror det kommer bli bra.

Läs mer om nyheten på Fantasy Flights webbplats.
http://www.fantasyflightgames.com/edge_news.asp?eidn=2528

Diana Jones Award 2011


Årets nomineringar till The Diana Jones Award 2011 har utannonserats. Vinnaren kommer att meddelas 3 augusti på GenCon. De nominerade är rollspelen, Dresden Files, Fiasco och Freemarket tillsammans med brädspelen Catacombs och Escape from the Aliens in Outer Space.

Oavsett vem som vinner är alla värda att spela och uppleva. The Diana Jones Award är verkligen ett pris som inger känsla av uppfinningsrikedom och kvalitet. Själv har jag egentligen inte spelat något av dem men sannolikheten att jag nu köper dem har ökat ofantligt. När det gäller rollspelen gör det ont att de ska vara så galet dyrt att beställa från USA.