En bortglömd värld

Nej, det är inte Tjernobyl. Det är Halland.

På SVT play finns det ett vackert och lite hisnande program om svenska ödehus och spökstäder. Sveriges största övergivna hus finns till exempel i Stockholm och rymmer en yta jämförbar med tre av Hötorgsskraporna . Programmet heter Glömda platser. Om du inte redan har sett programmet, så rekommenderar jag att du gör det nu.

Om du inte vill titta på web-Tv kan du istället kika på Jan Jörnmarks egen hemsida. Där kan du också köpa hans böcker. Så fick jag det sagt.

Dagens Grymkäft: Ha det så kul?

Om din dungeon är så fattig att spelarna känner sig sugna på att låtsas spela bowling, förtjänar ni faktiskt allihopa att stoppa era fingrar i hål med förgiftade spikar.

Fällan är lite roligare och en smula mer logisk  om man tänker sig den på engelska. Inte för att det är en ursäkt för att fantisera ihop fotsvett i små rödsvarta skor med kardborrknäppning. Träta en stund om vilken färdighet man använder för att se hur många käglor som faller. Vuxna människor! Hoppas era äventyrare i varje fall får vara med om discobowling…

Byt hobby?

Två döskallar.

Del 1. Är rollspelen i kris?

Det går inte att förneka fakta. När vi var små gick det att köpa Drakar och Demoner på Stor och Liten. Det går inte längre. Så långt är allt väl. Krisen framträder i all sin tydlighet. Eller?

För det första säger inte dessa fakta något om orsak och verkan. Även om det ligger nära till hands att dra slutsatsen att något hände som gjorde att Stor och Liten slutade sälja rollspel, behöver påståendet inte vara sant. Tänk om det istället var så att Drakar och Demoner aldrig sålde särskilt bra? Tänk om anledningen till att rollspel försvann från leksakshandelns hyllor var att det aldrig hade funnits en påtaglig efterfrågan? Verkar det inte orimligt att sluta sälja en produkt för att den plötsligt dyker i efterfrågan, om den under en längre tid innan har varit väldigt efterfrågad? Verkar det inte mer rimligt att ta bort en produkt som under en längre tid lidit av bristande efterfrågan?

I senaste numret av tidningen Fenix finns en genomgång av svenska rollspelstillverkare. Tidningen identifierar 13 förlag/rollspelstillverkare och frågar vad som för tillfället händer hos dem. Enligt förlagens är över 40 rollspelsrelaterade produkter på väg att produceras. Vissa inom en snar framtid, andra framträder mest som en skiss; en föraning vid horisonten.

Under de sexton år som Äventyrsspel/Target Games fanns hann de ge ut en förbluffande mängd spel, rollspel, böcker, tidningar. När vi blickar tillbaka på deras digra produktion känns det som att Target Games måste ha sjudit av kreativitet: varit en veritabel mimersbrunn av spelglädje. Wikipedia listar ungefär 280 titlar, som Äventyrsspel/Target Games var inblandade i. Då är inte de barnspel som marknadsfördes under varumärket Casper inräknade. I sanning en imponerande samling.

Ställda mot varandra ger dock dessa siffror en delvis annan bild. Under guldåren 89/90 satte Äventyrsspel sin logga på 30 produkter om året. Om titlarna studeras närmare finner vi dock att Äventyrsspel under sagda period såväl gav ut böcker om Conan som om Diskvärlden. Även om rollspelen var många, var de bara en av flera produkter som Äventyrsspel ägnade sig åt. Dessutom var många av Äventyrsspels tidigare spel och produkter mer eller mindre översatta från engelska/amerikanska förlagor.

Sett från denna vinkel blir 40 svenskproducerade spel inom en överskådlig framtid väldigt imponerande – särskilt som Fenix uppräkning inte tar med vad som händer runt exempelvis Bortom och Noir eller mindre spel som Evolutionens Barn/Urverksspel och Lost Roads of Lociam.

Nu är det ju långt ifrån säkert att alla planerade produkter kommer ut. Tidsbrist är en faktor som spelskaparna unisont uppger som begränsande. Pengabrist en annan. Så varför existerar denna brist på tid och pengar? I slutet av Fenix finns en möjlig förklaring. Här recenseras nämligen 24 rollspelsprodukter som redan finns på marknaden. Alla får betyg Godkänt eller bättre. Tidningen i sig utkommer med 6 nummer per år. Det blir ett antal recensioner – och ett antal rekommendationer.

Här kan vi skymta något intressant. För en dedikerad rollspelare, som spelar minst en gång i veckan alla veckor året runt skulle det alltså ta minst ett halvår i anspråk att bara spela igenom de produkter som recenseras i detta nummer. Om vi vidgar våra vyer kan vi alltså dra slutsatsen att med denna hastighet måste vi spela minst tre gånger varje vecka, och beta av en produkt per vecka, om vi skall hinna hålla jämna steg med utgivningarna.

Kan det vara så att mängden rollspel gör att vi drunknar? Kan det vara så att Västmark går på auktion för 14 kronor för att vi har för mycket att spela? Kan det vara så att rollspelen inte alls är i kris – utan kanske tvärt om frodas alldeles för bra?

Rollspel i kris – en funktionell myt?

Sedan länge ekar ropen om att rollspelet är kris. Vissa går till och med så långt som att dödförklara rollspelet. Inga tider har varit så bistra som de nuvarande. Ack, att just vi skall leva i dessa yttersta av tider. Speltidningen Fenix upplåter hela sitt senaste nummer åt detta tema. På rollspel.nu och piruett.se är ämnet flitigt debatterat. Gång efter gång tas tempen – har rollspelen blivit kallare eller hetare än igår?

Debatten är intressant, och säkert viktig. För oss utövare är rollspel en uppskattad fritidssysselsättning. Inget kunde vara mer naturligt än att känna omsorg för, och en vilja att försvara, sin hobby. Tyvärr har detta medfört att andra, minst lika viktiga, frågor sveps under mattan. Därför vill jag under två veckor framåt kort försöka förklara debatten genom att istället formulera motfrågan: varför talar vi om att rollspelen är i kris?

För att kunna närma oss denna fråga måste vi först fundera över om rollspelen är i kris. Efter detta blir följdfrågan vem vinner och vem förlorar på myten om rollspelens kris?

Nästa del i artikeln publiceras måndag 4 oktober. Den avslutande delen publiceras måndag 11 oktober.

Dagens Grymkäft: Satans båge

Sedan urminnes tider har rollspelens värld varit präglad av hatet mellan alver och dvärgar. Motviljan är förståelig: i allt verkar de vara varandras motsatser. Alver är gillar blommor, dvärgar sten. Alver gillar feminina män, dvärgar gillar kvinnor med skägg.

I dessa dystra tider är det dock viktigt att komma ihåg att sådana “naturliga” motsättningar ofta är skapade. I kriget mellan alver och dvärgar finns det bara en vinnare. Människan. Ivrigt sprider hon sin giftiga hat-propaganda mellan dessa båda queera minoritetsgrupper. Får dem att slåss inbördes, så att människan kan stå ohotad som norm.

“Alver och dvärgar” vill man ropa. “Ni ser inte den riktiga fienden. Det är Människan som hugger ned era skogar och mal bergen till grus. Det är Människan som avvecklar välfärden, gör er arbetslösa med sina tekniska landvinningar.” Men förgäves.

“Fuck you, skäggiga damen!” svarar alverna och lägger straffskatt på rooibos-export.
“Fuck you, Legolas!” svarar dvärgarna och smider Satans båge av någon o-böjbar legering och diamanttråd.

Tre döskallar.

Du har inga nya vänner

Hej!

Du har inga föranmälningar till ditt arrangemang:
Ursinnets helgon 22:00 – 03:00 Sal 17
Ursinnets helgon 22:00 – 03:00 Sal 17

Misströsta inte! Då vi förväntar oss att det kommer en hel del
konventsdeltagare som inte föranmält sig vill vi gärna se att
arrangemanget genomförs som planerat.

Så var det dags att dra till Subtopia. Tillhör du ett av 12 anmälda lag så möts vi där; som beduiner i en nyrenoverat öde öken.

Svartur Dödir!

Helt i skymundan av sommarens skörd av superkassa filmer kom Black Death, en film som trots den lama titeln är riktigt bra.

Träsk: 2000-talets lera

Handlingen utspelar sig, föga förvånande, under böldpestens första härjningar. Någonstans i England sitter en töntig munk i sitt kloster; ser omgivningen dö av och känner sig meningslös. Så, en dag, kommer Boromir och hans gäng med råbarkade typer förbi. Det har kommit till deras kännedom att det finns en by i trakten som inte är drabbad av pesten. Sådant beteende kan förstås inte accepteras, eftersom en allsmäktig och rättvis Guds hämnd naturligtvis måste drabba alla med lika stor kraft. Något är friskt bland det sjuka, biskopen är rasande och Boromir skall ställa saker tillrätta. Som utsocknes måste det religiösa rövarbandet dock hitta en vägvisare, så att de inte ger sig på fel by. Den triste munken påtar sig uppdraget, och tillsammans ger de sig av för att sprida död och misär i Jesu namn.

Black Death är verkligen inte världens bästa film. Men den är stämningsfull, smutsig och förhållandevis tuff – lutar sig lika mycket på klassiska drama/mysteriefilmer som The Wicker Man (nej, inte den med Nicholas Cage) som medeltidsskildringar och barbarfilmer. Och framförallt: tillsammans med filmer som Solomon Kane och Valhalla Rising visar den en möjlig väg tillbaka till äventyrsfilmernas gyllene tid på sätt som The Expendables bara kan drömma om.

En förhandstitt på nya Western

Thelin har gjort en absud mängd illustrationer som, förutom att vara snygga och informativa, förhoppningsvis kan skänka spelet den air av tuffhet som det behöver

Sedan en knapp månad tillbaka ligger en förhandstitt på nya Western ute på nätet. Mycket bådar gott – främst att konstruktörerna genom tre olika regelsystem har tänkt på oss som hatar att driva boskap och bara vill se hårda ut i motljus. Dessutom har man tagit bort köpa/behålla-systemet och ersatt det med xp. Bra gjort, och inte en utgåva för tidigt. Jag misstänker dock att borttagandet av denna regel – hatad av många – ändå är det som inbitna fans först kommer klaga på. Av någon anledning är det ju ofta den konstigaste regeln i samlingen som får symbolisera hela systemet, vilket på gott och ont medför att många kommer känna att spelet är mer förändrat än det verkligen är.

Förhandstitten låter oss nämligen också förstå att det fortfarande är Western. Visserligen ett år tidigare, men fortfarande omisskännligt. Trettiotre (!) yrken har de lyckats klämma in, till skam för den som tänkte att det bara fanns tre: den gode, den onde och den fule. Dessutom utlovas ett saftigt kapitel om hästar, komplett med hästformulär ifall någon vill spela Jolly Jumper. Extra uppskattat är detta förstås för stora spelgrupper, där de ordinarie rollerna inte räcker till.

Ett fett uppslag visar att dollar ofta var gröna redan då. Ett annat avsnitt berättar allt du behöver veta om sjukdomar. För, handen på hjärtat, vad kan vara roligare att spela än just sjuk? Tack vare Åsas regler kan vi till exempel se hur epidemier kommer och går. Så när höstrusket kommer kan du glädja dig åt att ditt fiktiva jag inte har det så roligt heller, med infektioner, snuva och gimpade värden.

Vidare lär vi oss att pistolen kan bäras i byxliningen – fram. Huruvida det också går bra att ha den baktill, eller om det är ett senare Gangster-fenomen, måste vi vänta på boksläppet för att få reda på. Western utlovar nämligen en absurd mängd färgillustrationer, som täcker allt från navelludd till voodoo-präster. Att Gillbringarna vågar sig på ett sådant stunt samtidigt som Riotminds begår harakiri över illustrationspriset är lika delar strålande och förbluffande.

Sammantaget verkar Western vara precis den produkt som man kunde tänka sig. Snygg, påkostad, genomtänkt och polerad på gränsen till tråkig. Ett spel man kommer köpa, men sedan snabbt glömma bort. Trygg. Jag önskar bara att Rävspel också tog mot till sig och stoppade in lite fuck yeah i spelet. Kanske är det här Thelins illustrationer kommer in – de som presenteras är en smula mörkare än föregångarens. Frågan är om det räcker. Boningen väntar spänt…