Author: olav

Veckans pepp: Masks är tillbaka

“Världens bästa” är stora ord. Men ibland är talar de sant, eller åtminstone nästan sant. Så är till exempel fallet med Masks of Nyarlathotep.

Äventyret har ett briljant upplägg. Rollpersonerna skall följa spåren av en mystisk, och försvunnen, expedition för att ta reda på vad som hände med den. Spåren leder friskt över hela världen så det är bara att hoppa på altlantångaren, indiska ocean-ångaren eller kort sagt vilken ångare som helst och åka lite vart man vill.

Det som binder äventyret samman är en stor mängd stämningsfulla handouts (alltså papperslappar med ledtrådar). Dessa ledtrådar leder fram längs Carlyle-expeditionens spår, men erbjuder också många utflykter och sidoäventyr som är mer eller mindre förankrade i den huvudsakliga berättelsen.

Vad är då dåligt i detta smörgåsbord av Mythos? Jo, Australien. Skit i att åka dit. Det kommer inte leva upp till förväntningarna, utan är äventyrets blindtarm.

Man kan också ha invändningar mot att det finns vissa repetitiva inslag i spelandet. Och det är sant. Jag väljer dock att inte ha den invändningen. Istället tycker jag att det var en funktionell del i skapandet av stämning. Genom att vissa teman upprepades, blev gruppen mer och mer effektiv under spelets gång. Det var alltså inte bara rollpersonernas värden som höjdes, utan vi som spelare blev skickligare på att samla information vartefter vi kom på fungerande metoder och kunde återanvända dem i nya städer.

I korthet är Masks of Nyarlathotep ett mästerverk att uppleva och inspireras av. Årets julklapp?

Book of BORING

Har du någonsin undrat över vad som skulle hända om Påven och Åsa Waldau skulle spela Apocalypse World? Då behöver du inte undra längre. Denzel Washington har nämligen haft godheten att transkribera deras öden och äventyr och låta dem komma till liv på vita duken. Resultatet: The Book of Eli.

Filmen handlar i korthet om en man som, driven av inre övertygelse, måste gå västerut med en bibel. Alltså som The Road, om man byter ut kärleken till ett barn mot kärleken till Den Uppenbarade Sanningen, så som den blev översatt till engelska år 1611.

Tre döskallar.

Om du är intresserad av bakgrundsmusik till ditt framtidsrollspel rekommenderas däremot att du lyssnar på Atticus Ross’ soundtrack.

Om du är intresserad av att se fundamentalistisk action, rekommenderas istället Jesus Christ Vampire Hunter.

Dagens Grymkäft: Den ruttna dörren

"Du lägger örat mot dörren, men kan inte höra något misstänkt. Det verkar vara en vanlig mexitegel-korridor på andra sidan"

Konceptet är enkelt. Du tar en genomrutten dörr och stryker på ett lager fernissa så att den ser hel och ny ut. Lätt, snabbt och avdragsgillt.

Steg två är att kontakta Araxax, den lättlurade insekts-kentauren, och kontraktera honom för att mot tveksam ersättning stå och tjuvlyssna på den sidan av dörren som vetter mot stenöknen.

När rollpersonerna störtar genom den bräckliga dörren står de öga mot öga med en öken och en insektskentaur med it-tuppkam. Pow! Synd bara att du var för snål för att utrusta Araxax med ett respektingivande vapen, utan nöjde dig med en vanlig T6-handyxa.

Trodde du ja!

I själva verket är det tvärt om. Araxax tvekar ett ögonblick utanför Den Ruttna Dörren (TM), alltför medveten om att en så tunn vägg aldrig kan vara fackmannamässigt konstruerad. De verkliga fasor som home-stylingen hade dolt var han ännu omedveten om, men de skulle gå upp för honom en efter en.

Det var den dagen han svor en fruktansvärd ed, att inte vila förrän han hade hämnats på RE/MAX.

Tre döskallar

Vinn ett signerat exemplar av Svenska Kulter

Såhär inför julen har vi det stora nöjet att lotta ut (eller snarare TÄVLA ut – just det lotteriinspektionen) Anders Fagers bok Svenska Kulter. Signerad, till på köpet. Det ni!

Anders Fager är inte bara författare, nej han är också en pionjär inom svenskt rollspel. Fager (då Johansson) arbetade på Äventyrsspel/Target games och har storverk som Monstret som slukade Stockholm på sin meritlista. Följaktligen belönas han också med en hög position i piruetts statusschema.

För de flesta rollspelare är dock Anders Fager mest känd som hjärnan bakom Spindelkonungens Pyramid – det första rollspelsäventyr som gavs ut på svenska. Ever. I detta smakfullt gulbruna äventyr skall våra hjältar finna tre statyetter åt en enbent man. Fram flödar åttiotalsfantasin när äventyrarna ger sig av ut i Toorra-öknen, på gränsen till det fjärran landet Faar. Förutom spexiga namn erbjuder pyramiden också 20 rum, korridorer och faror.

För att tävla om ett signerat exemplar av Anders Fagers bok Svenska Kulter, gör så här:
Skriv en kort kommentar med ett minne från Spindelkonungens pyramid: vad har etsat sig fast, och varför? Vinnaren meddelas per epost i början av vecka 48.

Har du inte spelat Spindelkonungens pyramid?  Ingen fara, skriv om ett annat tidigt rollspelsminne.
Inga Rollspelsminnen? Då går det bra att gissa på hur många gånger ordet “marmor” förekommer i Spindelkonungens pyramid. Nu borde alla kunna vara med och tävla!

O Camaleão – äntligen här!

På grund av en massa trist strul med datorn har arbetet med O Camaleão stått stilla. Äventyret utlovades komma under sommaren, men så blev uppenbarligen inte fallet. Ur fragmenten av hårddiskkraschen har äventyret dock rest sig som en lågupplöst fågel fenix. Stort tack till Andreas Sölvebring, som inte bara räddade texten undan lågorna utan också bidragit med utmärkta – högupplösta – bilder som återfinns i Appendix.

Grand Hotel, Beira

O Camaleão utspelar sig i ett smutsigt och fattigt Moçambique, utsuget av oräkneliga länder och företag, bombat till spillror och med Disenganis Madagaskar som granne i öster. Nu  har en återuppbyggnad påbörjats, långsam, plågsam. Genom en enorm satsning av den välkände filantropen och läkemedels-miljardären Radjeev Sankhar Barik III,skall den förut populära badorten och hamnstaden Beira åter blomstra – locka till sig investerare, turister och friska ECU.

På Beiras gator avtecknar sig en ny fasa. Ett övernaturligt väsen, en ond ande. En kameleont som rör sig mitt i folksamlingar, stjäl spädbarn ur deras sängar och suger livet ur dem. Inga böner hjälper, ingen makumba. Kriget är slut, men döden håller fortfarande Beira i sitt våld.

O Camaleão är ett äventyr till Neotech. På Neogames hemsida finns kortfattade regler för hur du konverterar från Neotech till Neotech 2.

Speltid: 2-4 spelmöten

o camaleao (pdf)

En spaning från framtiden

Egentligen är jag emot denna typ av poster. Men vaffan. Ibland är det liksom svårt att låta bli. För hur känner DU inför nyheten att google maps ligger till grund för en krigshandling? Eller ens möjligheten att det skulle kunna vara så.

Det moderna samhället hänger onekligen samman med sköra trådar, och det krävs inte mycket för att ett läge ska gå från mellanbrunt till mörkbrunt. Tänk om en hacker skulle slå till och skriva något annat än “Sverige” på vår lilla ruta av kartan. Lill-norge till exempel. Så vaknar vi en morgon och plötsligt står det “Lill-norges största morgontidning” på DN och vi bara “jaha, ökar de MEST? idag igen? Vilken tur att jag har valt den mest populära tidningen”.

Tur att FRA finns.

Varsågod spelveckan – nTEK är här!

nTEK är ett spel om framtidens rännstenspunkare som lever ett farligt och ohälsosamt liv i samhällets periferi. Som namnet antyder är nTEK ett litet spel i väntan på nästa Neotech.

För att spela nTEK krävs:
en eller flera kompisar
en eller flera vanliga fia-tärningar (med sex sidor)
papper och penna – gärna rollformulären

det underlättar om du dessutom har tillgång till en tiosidig tärning (finns att köpa i hobbyaffärer, till exempel sf-bokhandeln)

Mycket nöje!

För närvarande saknas ett introduktionsäventyr. Det är inte hela världen. Gör istället såhär:
1) ta ett annat äventyr eller ladda ned en film (Babylon A.D.)
2) utgå från en tuff scen i äventyret eller filmen och placera rollpersonerna där.
3) berätta om en akut situation som måste lösas (de försöker korsa ishavet på snöskoter och blir beskjutna)
4) veckla ut världen varefter rollpersonerna besöker den, befolka den i samråd med spelarna
5) när rollpersonerna möter på motstånd, låt deras motståndare ha 10 i relevant färdighet.
6) om rollpersonerna stöter på exeptionellt motstånd, låt deras motståndare ha en expertis.

nTEK version 1.2. (länken lever sitt eget liv. en annan länk till samma material hittar du här). Spelet publiceras här i ett föga proffsigt word-format. Nackdelarna är många. Men fördelen är att du kan klippa och klistra i texten som du själv vill, för att skapa ett spel som passar just DIG.

rollformulär. Formuläret publiceras i en lite mer proffsig .pdf-fil.

Kommentarer och kritik (inget krav på att den skall vara konstruktiv) uppskattas.

EDIT: nu kan du också läsa samma text i rtf, om du hellre vill det. ntek i .rtf-format

Öppet brev till Sverok angående spelveckan 2010

Hej

Jag tycker det är synd att det finns så dålig information kring Spelveckan.

På http://spelveckan.se/ (där det vore rimligt att söka information) finns varken en länk till arrangemangen, eller en länk till sveroks hemsida. Den förteckning som finns (och som kan nås genom länk från sverok.se) är därtill otroligt svårnavigerad. Det finns ingen möjlighet att söka efter vad som händer i ens eget närområde, utan arrangemangen presenteras i en godtycklig bokstavsordning. Dessutom finns det inga hänvisningar från sidan, utan den som vill veta mer om ett enskilt arrangemang måste lämna sidan och googla.

Anledningen till att jag skriver detta är att jag tycker att spelveckan är, eller i varje fall skulle kunna vara, viktig. Men för att den skall vara viktig måste det gå att finna korrekt information om den. Först när arrangemangen blir väl synliga kommer känslan av “oj, nu händer det mycket”-infinna sig. Först då kommer aktiva föreningar kunna nå ut till nya medlemmar – kanske framförallt kunna nå sådana som inte redan är frälsta.

På internet har det under det senaste halvåret rasat ett flertal intressanta debatter kring spelhobbyn i allmänhet, och rollspelsditon i synnerhet. Debatterna har i korthet handlat om det problematiska i att spel är en hobby som inte bara attraherar vissa grupper, utan ibland också motverkar att andra grupper får tillträde till gemenskapen.

Spelveckan är, eller skulle kunna vara, ett utmärkt instrument för att locka nya spelare och utvidga bekantskapskretsar. Spelveckan skulle kunna vara ett medel för att bryta den uppdelning som finns, och därigenom främja både individuell utveckling och samhällets integration.

Sverok gör i dagsläget mycket. Det ekonomiskt bidraget är viktigt. Spel, tillbehör och lokaler kan vara dyrt, och bidraget gör det möjligt för ungdomar ur alla samhällsklasser att skapa stimulerande fritidssysselsättningar. Föreningsformen är viktig. Att lära sig skriva byråkratiska, ha en förenings men sina vänner och ta ansvar för den, är viktigt.

Men det är också viktigt att inte glömma bort att det är information och tillgänglighet som gör att människor faktiskt träffas och vidgar sina vyer, blir vänner och startar föreningar. Därför hoppas jag att Sverok inför nästa års spelvecka avsätter resurser till fungerade och lättnavigerad information.

MVH
Olav Nygård
http://boningen.org

Systrarna Bennet – fem perfekta rollpersoner

Här i en utgåva innan zombies blev zombier

Jag erkänner. Jag är fett ute. Det var ett år sedan boken kom och jag läste den först nu. Men bättre sent än aldrig, tänkte jag.

Stolthet och fördom och zombies är en märklig fan fiction-skapelse, där en Seth Grahame-Smith har farit fram med klister och överstrykningspenna i Austens text för att bereda plats för vandöda lik. Ofta är ingreppen klumpiga, nästan taffliga. Lite som barndomens populära bajs-lek, där ett ord i ett känt begrepp byts ut mot bajs för att uppnå en komisk effekt.

Dansar med bajsar. Det lilla bajset på prärien. Ni förstår poängen.

Sällan infinner sig känslan av att de odöda faktiskt tillför något – särskilt som “zombier” är ett vederstyggligt ord som fungerar mycket dåligt på svenska.

Boken är dock intressant ur tre aspekter. Först och främst är den intressant för att den ens finns. Postmodernitet och torrent-kultur. Vem bestämmer över en berättelse? Allt sånt.

För det andra är boken intressant för sitt klipska förord, signerat Johanna Koljonen, och sitt bonusmaterial med instuderingsfrågor som tar begreppet meta till en helt ny nivå.

För det tredje är boken intressant för att huvudpersonerna fungerar märkligt väl – åtminstone ur ett rollspelarperspektiv. Efter att ha läst ut boken verkar det till och med troligt att en skara systrar skulle bekämpa likätare i en 1800 tals-idyll. Fördelarna är så många och så efterklokt uppenbara, att det känns konstigt att upptäcka dem i ett sådant märkligt verk.

Här följer några anledningar till varför systrarna Bennet är de perfekta rollpersonerna.

a) En grupp systrar behöver inte tjäna pengar. Deras familj (läs far) förväntas försörja dem = mer tid att äventyra.

b) De är typ som Turtles: en hård, en glad, en smart, en kåt och en råtta. En grupp systrar har den perfekta blandningen mellan gemenskap och individuella strävanden = gruppen kommer hålla samman, men ändå innehålla spänningar och motstridiga viljor

c) Många ojämlikheter i samhället gör att systrarna inte kan studera på högre lärosäten, bli präster eller annat trams. Istället har de möjlighet att träna svärdskator och höga sparkar i sin dojo = mer action

d) Systrarna förväntas vara välklädda och prydliga, kvicka i sin konversation. De måste föra sig med grace i de fina salongerna och komma med subtila förolämpningar om nöden så kräver =  variation och elegans.

e) Systrarna förenar privilegier med utanförskap, har så att säga en fot i varje läger. De kan lika gärna konversera med överstar och fina damer som med smutsiga industriarbetare = intriger i alla miljöer

Så damma av ditt Götterdämmerung, klunsa om vem som får vara Elizabeth, och ös igång med en kampanj redan idag!

Del 2. Vem vinner och vem förlorar på myten om rollspelens död?

Om vi utgår från att resonemanget i del 1 åtminstone till viss del är sant, framkommer en följdfråga. Varför pratar vi så mycket om rollspelens kris; och om nu rollspelen inte är i kris, vad är det då som krisar?

För att belysa detta problem, måste vi återigen blicka tillbaka till Guldåldern. Under denna tid dominerades svenska spel nästan totalt av Äventyrsspel. Utländska spel fanns, men inte i samma utsträckning. Framförallt fanns de utländska spelen inte på Stor och Liten, utan på Spel och Sånt och Tradition (I Stockholm. Var de fanns hemma hos dig har jag ingen aning om).  Storytelling hade ännu inte haft sitt genomslag, vilket gjorde att friform/fri form, berättarspel, indie-spel och alla indelningar som kidsen idag tar för givet inte fanns. Det var regler och tabeller som gällde. T100 och T20.

I dagsläget är verkligheten en annan. För den som letar finns rollspel i enorma kvantiteter, färger, former. Små pdf-spel samsas med gigantiska boxar, improvisation samsas med låtsas-akademiska regeldiskussioner. Det enda som inte verkar finnas är en Stor Svensk Producent av rollspel. Ingen Volvo, bara myriader av cyklar – några upphittade, några sprillans. Några kör åt samma håll, andra kör på kollisionskurs.

den polarisering som finns i hobbyn är närmast löjeväckande. Jag vet inte hur många gånger jag läst på forum och bloggar hur mycket RiotMinds suger eller att man skall såga vår satsning. Man borde istället uppmuntra och stötta[…] Det finns tyvärr en liten grupp som tror de är elitister men som i mina ögon bara är töntar med dåligt självförtroende och som ska racka ned på det […] andra spelbolag gör.
(Theodore Bergquist. Sid 17 Fenix 5 2010)

Jag vill börja med att instämma i ovanstående, även om det säkert är riktat bland annat till mig. Sluta grina – rollspel är kul! Vad gör det om nåt är lite kasst, så länge det mesta är bra? Bergquist har en stor och viktig poäng. Däremot måste man inte hålla med om allt.

Den utveckling som vi sett, från ett jättestort SPELBOLAG till många små, är trots allt huvudsakligen ett problem för dem som har aspirationer att bli just det spelbolaget. Och naturligtvis är det tråkigt om det inte går att bli rik på att producera spel. Men samtidigt är det något som inte stämmer. För vad skulle hända om alla tog saken i egna händer och gjorde ett eget spel? Skulle det inte uppstå en myriad av småföretag som konkurrerade med varandra? Och är det inte precis det som har hänt?

Vid närmare eftertanke verkar den kris vi ser bland rollspelen åtminstone delvis bero på att rollspelen har demokratiserats. Avståndet mellan producent och konsument är mindre än någonsin tidigare. Många rollspelare ägnar till och med sin fritid åt att göra ett eget spel, eller göra om ett redan befintligt spel. Naturligtvis innebär detta att hobbyn blir fragmentariserad. Vartefter spelen blir fler, blir de gemensamma nämnarna färre. Mitt spel är kanske inte alls som ditt. Och så vidare.

Är det en kris?

För de stora företagen är det naturligtvis en kris, när upplagorna sviker. Kanske för Sverok, som riskerar att tappa medlemmar när rollspel blir ett mer diffust begrepp. För detaljhandeln, som förlorar andelar till hemmabyggda spel eller till internethandel. Men för spelarna? För hobbyn? Att kunna riva av en nya rollspelsprodukt varannan dag och ändå inte ha bokhyllan tom vid årets slut – är det en kris? Att en uppsjö rollspelare samlas på forum och/eller bloggar för att dela åsikter (och säkert också skopa ut skit) – är det en kris?

Rollspelen är i kris, om vi med ”rollspelen” menar de svenska rollspelsföretagens lönsamhet. Och de svenska rollspelsföretagens lönsamhet är i kris, om vi med dem syftar på de största företagens. Om vi däremot syftar på hemmapularna – nördarna, rollspelarna – så verkar de inte alls krisa. Istället verkar det finnas ett starkt samband mellan antalet aktörer på marknaden och varje aktörs lönsamhet.

Detta missgynnar naturligtvis de stora företagen. Det missgynnar naturligtvis också allt det goda som dessa för med sig: produktionsvärde, dyra illustrationer, påkostade typsnitt. Men det gynnar istället de små producenterna, som kan komma från ingenstans (nåja, kanske inte helt sant) och plötsligt stå i centrum med ett Apocalypse World. Eller varför inte ett Mouse Guard. Eller, om vi sätter det i ett historiskt perspektiv, ett Eon eller ett ”nya Mutant” eller ett Trudvang. Varken Järnringen eller RiotMinds var ”etablerade” när de släppte de spel som de än idag får mest kärlek eller uppmärksamhet för. De blev etablerade i och med dessa släpp. Alltså visar det sig att den demokratisering som till slut leder till att RiotMinds känner sig motarbetade av rollspelssverige, en gång i tiden gynnade dem. Kanske till och med var nödvändig för att de skulle få en chans att komma fram.

Rollspelen är i kris, om man med rollspelen menar ett tillbakablickande – en önskan efter att behålla det som alltid har varit. Om man däremot ser rollspel som ett ständigt skapande – en gemenskap och en kreativitet – så mår rollspelen alldeles utmärkt.