Author: Mäster Johan

Rollspel i bokhandel och leksaksbutik?

Gunnar Söderberg skrev igår en debattartikel i Göteborgsposten. Jag rekommenderar verkligen en läsning. Artikeln behandlar något som för många av oss kanske är en självklarhet. Det var moralpanik som låg bakom att rollspelen försvann från butikshyllorna. Gunnar ställer sig frågande:

” Däremot har vi ett annat klimat där sommarpratare kan prata om sina lajvminnen och där barnen ser rollspel på tv. Är det då inte dags att rollspelen åter tas in i butikerna?”

Jag kan inte annat än att instämma. Tidigare i veckan ville jag lyfta det faktum att rollspel faktiskt säljs via Adlibris och Bokus. Visserligen har de ett nära nog oändligt sortiment, samtidigt som försäljningen över disk är mindre för alla typer av underhållningsprodukter (musik, böcker och spel). Där menade jag att rollspelen hör hemma i bokhandeln inte i leksaksbutiken men kanske har jag fel?

Det är i alla fall en fråga med många bottnar att åter införa rollspelen på butikshyllorna. Var hör de hemma, hos Akademibokhandeln eller BR Leksaker? Det kanske finns andra orsaker än moralpanik att de försvann från butikshyllorna?

En sak som är säker är att innehållet i rollspelshobbyn idag inte är lika främmande för allmänheten som när moralpaniken uppstod på 90-talet. Vi spelar datarollspel, vi har en utbredd nördkultur, att spela spel är inte längre något bara barn och unga gör. Gunnar tar upp SVTs ungdomsprogram Barda som ett succéprogram, något unga vill se mer av, samtidigt som vuxna spelar rollspel på jobbet genom teambuildning. När vi har kick-off leker vi spioner eller löser mordgåtor. Upplevelsebranschen växer.

Jag tror jag måste ändra mig och istället stödja Gunnar Söderberg i att rollspel både kan säljas på Akademibokhandeln och BR Leksaker. Det handlar nog om att inte dra alla rollspel över en kam. Precis som med andra kulturyttringar finns det film, böcker och TV-spel både för unga och vuxna. Det är hög tid att nybörjarrollspel för unga börjar säljas i leksaksbutiken medan spel för vuxna säljs på Akademibokhandeln. Vi kanske måste fokusera mer på riktade målgrupper till våra rollspel. Sedan tycker jag också att rollspel även i fortsättningen ska säljas billigt via webben hos Sveriges två största bokhandlare. Steget är inte långt.

Jag vill uppmana alla att göra som Gunnar Söderberg och lyfta rollspelen i media. Vi i hobbyn måste blicka ut och dela med oss av våra tankar. Hur ska vi annars göra oss hörda? Tack för inspirationen Gunnar!

Rollspel nu i bokhandeln!

Numera gör jag mina inköp av rollspel via nätet. SF-bokhandeln är idag den enda butiken i Stockholm som säljer rollspel. Det är en beklaglig utveckling men följer en trend som vi även kan se gällande försäljning av musik och böcker. Vi köper sällan i butiken utan sonderar istället terrängen.

Det finns idag väldigt bra alternativ som många kanske missat. Tiden när rollspelen säljs i en vanlig bokhandel är nämligen redan här. Det är i bokhandeln som rollspelen numera hör hemma inte hos Stor & Liten (det vi idag kallar BR Leksaker).

Sveriges två största bokhandlare Adlibris och Bokus har numera t.o.m. en egen kategori för rollspel. Det är här jag köper mina böcker i normala fall och det är här jag nu också köper mina rollspel. Det är väl om inte något ett sundhetstecken för hobbyn? Att det sedan även går att köpa vilken skräp som helst via Adlibris / Bokus kanske vi ska tala tyst om. Fördelen är att du kan köpa rollspel för betydligt mindre kostnad än i butik och du kan bo varsomhelst i världen. Nackdelen är som med alla andra produkter som säljs på nätet, de utarmar fönstertittandet.

Här kommer länkar till kategorin rollspel hos Adlibris och Bokus.

Nackdelar i MMO och RPG

I söndagens upplaga av Wowinsider diskuterar Anne Stickney, under rubriken “All the World’s a Stage: Roleplaying with disadvantages” hur MMO-spelare som rollspelar, kan använda sig av något som i princip alla bordsrollspel har, nämligen nackdelar. Till artikeln bifogas en lista med nackdelar från GURPS, som man kan använda som ett hjälmedel för att ge sin avatar mer djup. Hon har helt rätt när hon säger att nackdelarna bidrar till en roligare karaktär helt enkelt. Det är en intressant artikel som också påminner oss om att ursprunget till MMOs och datarollspel överlag är bordsrollspelen.

Vore det inte intressant med inbyggda nackdelar även i datarollspel? Kanske inte. Dessa spel fokuserar ofta på spelet inte på själva rollen. Anne Stickneys avslutande tips är användbara även vid karaktärsskapande i bordsrollspel.

“Though some may turn up their noses at the thought of giving their characters negative traits, those negative traits can turn into positive roleplaying situations if handled correctly. If you’ve noticed your character’s life is lacking a little spark, give him a disadvantage or two to play with and see how that changes his interactions with other characters. Sometimes, all that’s lacking to brighten up your character’s life are the little things in life that bring him down.”

Tabellen från GURPs är väldigt mångfacetterad i motsats till många andra nackdelslistor jag sett. Ofta brukar problemet när man vill ge sin rollperson en nackdel vara att man sällan tycker de passar och fungerar destruktivt mot sin tilltänkta avatar. En nackdel får inte vara för allvarlig men samtidigt inte så menlös att den inte påverkar spelet. I många rollspel fungerar annars nackdelar som bestraffningar för karaktärens misslyckande. Det förekommer i spel som Drakar och Demoner 1991 och Warhammer Fantasy Roleplay 2ed. Kan man också se det som ett sätt att fördjupa karaktären?

Det finns en hel del nya rollspel där nackdelarna också kan bli fördelar med hjälp av spelets regler. Det finns två varianter jag kommer och tänka på. Den första är där användning av nackdelar ger poäng, dessa poäng kan vara hjältepoäng eller poäng som kan användas för att styra berättelsen. Det används exempelvis i Hollow Earth Expedition, och deras spelmotor Ubiquity. Här skapar nackdelen om den användas som ”matinépoäng”. 

Ett annat sätt att använda sig av nackdelar är att ge dem en utrymme att också vara fördelar. Det kan vi bland annat se i det svenska rollspelet Västmark. Här kan egenskaper både fungerar negativt och positivt beroende på situation, ibland kan det helt enkelt vara en fördel av vara både liten, rädd, glömsk eller enbent. Det kräver dock förhandling mellan spelare och spelledare.

Jag skulle säga att jag föredrar den senare där blir nackdelen en mer integrerad del av karaktären. Nu undrar jag om det finns rollspel där nackdelar används mer aktivt och finns det andra sätt att använda nackdelar i bordsrollspelens spelmotorer?

Kulturnatt i drakens kula

Det var Kulturnatt i helgen här i Stockholm och kalendern var fylld av kulturinstitutioner som försöker bräcka varandra i ”A Night at the Museum”. Delar av redaktionen valde istället för att slåss med tanter och barn på spökrundan att besöka Stockholms mesta spelbutik Dragon’s Lair. De har på senare tid etablerat sig som en välgörare för stadens ungdom. Det skryter idag inte bara med Stockholms mest välfyllda butik för brädspel och samlarkortspel, de agerar också ungdomsgård. Så här står det på Kulturnattens webbplats som Dragon’s Lair. Det är en oerhört bra idé och jag uppmanar andra i hobbyn har göra likadant, att involvera sin verksamhet i den lokala Kulturnatten.

Det är en väldigt speciell känsla att stiga in på Dragon’s Lair, då du först måste passera 20 stycken datorer där det så länge butiken är öppen spelas framförallt FPSs och WoW men också annat. Det är här som kidsen går när de inte får spela dataspel hemma. Under butiken finns en labyrint av rum för att aktivera alla spelsinnen. Terrängbord, målarrum och en stor lokal för att spela spel, främst Magic och dylikt.

Vi var där inte bara för att få vara uppe sent utan för att det utlovades ett gratis exemplar av det nära nog bortglömda svenska rollspelet Gemini. Spelet utgavs av spelförlaget Cell, som sedan gick över till figurspel, för att sedan som allt svenskt tyna bort. Först ett obligatoriskt inköp av ett nytt brädspel, Troyes, i butiken. Sedan tog vi vår tillflykt till källaren.

Efter att irrat runt en stund fann vi brädspelsbaren. Det var inte mycket med aktivitet men det var trots allt viss konventskänsla. Det som spelades där nere var FFG:s nya brädspel Civilization. Den okulära bedömningen var att det såg ut som man kan tänka sig, mycket pluppar och regler, men väldigt likt dataspelet. Vi var på väg därifrån när vi stötte på några personer som letat sig till Dragon’s Lair för att testa brädspel. Vi ställde upp och erbjöd att spela ett parti Carcassonne. Det blev två och väldigt trevligt. Våra medspelare tyckte det var väldigt roligt och bestämde sig för att köpa ett eget exemplar. Vi gick därifrån sent men nöjda, samtidigt hade vi kanske fått några personer till att byta ut Monopol hemma i bokhyllan.

Först var jag tveksam till det hela, men när jag valde att ta steget och dela med mig av den hobby som vi älskar, så var det fantastiskt roligt. Min målsättning för året är nog att öppna mig mer och försöka spela med mer okända människor. Det är nog Dragon’s Lair jag måste tacka för insikten för de har målmedvetet drivit spelandet i Stockholm framåt. Jag såg många personer i helgen som gjorde sitt första möte med brädspelshobbyn. En del av dem kanske stannar, oavsett vet de kanske mer.

Mer om brädspelet Troyes och rollspelet Gemini kommer inom kort.

Karl Bergström – ett bra exempel?

Finns det bra exempel på recensioner om rollspel på svenska? Det är fråga som jag ställde mig själv efter det jag känt över speltidningen Fenixs recensioner. Det jag kom att tänka på var Karl Bergströms videorecensioner av rollspel som var en del i Sveroks webbtidning Signaler. Den är numera nerlagd men filmerna går fortfarande delvis att finna på den arkiverade webbplatsen. Vad är det jag gillar?

Jag gillar Bergströms småputtriga kulturella snack, en nördig humor samtidigt som han försöker lägga ett djup i produkter som kanske inte förtjänar det exempelvis i recensionen Fantasy Flight Games rollspel Deathwatch, finns fantastiska kommentarer såsom när han förklarar spelets syfte. Målet med spelet är ” att likt en sverigedemokrats våta midsommarnatts dröm åka runt i galaxen och bekämpa alla främmande raselement i den mänskliga folkkroppen.” De påminner om motiveringarna till Nobelpriset i litteratur. Här är en direktlänk till recensionen. 

Det finns också andra exempel så exempelvis Fantasy Flight Games Warhammer Fantasy 3ed. Tyvärr är de inte så många videorecensioner som lades upp och textrecensionerna är alldeles för korta för att hinna bli intressanta. Det kanske är så att videorecensioner genom sitt medium både blir mer lättillgängliga och lättsammare?  Ni kan själv se hur många ni hittar på Signalers nedlagda webbplats. Passa också på att läsa artikeln om rollspelsdöden som var förra årets snackis.

Om ni vill höra mer av Karl Bergström, intervjuas han i det senaste avsnittet av Märklighetstroget. Här diskuteras “fallgropar i rollspel, vilka som finns och hur vi undviker dem”. Intressant, jag kommer i alla fall att ladda ner och lyssna.

Fenix – död i askan

Jag måste erkänna en sak, jag gillar verkligen inte längre speltidningen Fenix. Så nästa gång prenumerationstalongen landar i min brevlåda, snälla stoppa mig från att förnya prenumerationen. Det finns ett grundläggande fel med Fenix och det är bristen på seriös journalistik. Om vi ser på senaste numret, som landade i min brevlåda idag, så finns det knappt något som inte antingen känns köpt eller tillrättalagt. Jag tror helt enkelt inte att vår hobby i Sverige är tillräckligt stor för att skapa ett intressant magasin om rollspel och brädspel.

I det senaste numret finns några tragiska höjdpunkter, exempelvis ett reklambilaga från Gigantoskop, förklätt till ett brädspel och en av företaget skriven artikel. En recension som ger rollspelet Eclipse Phase 20/20 med slutkommentaren “trots brist på nytänkande mekanik, en svårgripbar spelvärld och stereotypiserande illustrationer“. Låter inte som toppbetyg hos mig, vet inte riktigt hur man resonera då.

Det är just recensionsdelen som är mitt största problem med Fenix. Den har verkligen aldrig gett mig något, varken goda skratt genom sågningar, problematiseringar eller en vägledning till vad jag ska införskaffa härnäst. Den vanligaste betyget för en produkt är 16 vilket innebär en rekommendation av produkter. Det är osannolikt och recensenterna måste höja sina krav, det är inte konsumentvänligt. Jag eftersöker riktiga kritiker, inte personer som älskar rollspel och därför ger allt som heter rollspel automatiskt 10/20 och sedan höjer.

En annan ständig del i tidningen är nyhetsdelen som naturligtvis speglar hobbyn men alltid känns som en tillbakablick till boardgamegeek och SF-bokhandelns uppdateringar från förra månaden. I en tid när informationen om hobbyn sprids via Internet lämpar sig inte nyheter för en månadstidning.

Det krävs förändring.  Men först vad var bra med Fenix 2/2011. Jag har alltid uppskattat fördjupningsartiklar till olika rollspel, det är inte journalistik men det väcker i alla fall inspiration till sitt eget spelande. Här tror jag dock att andra än svenska rollspelsföretag skulle abonnera på platserna, kanske låt andra författare ta plats. Därefter tycker jag att intervjun med Peter Bergting var bra men alldeles för kort. Jag eftersöker alltså mer riktig journalistik där vi kan ha fördjupade diskussioner om hobbyn. En artikel som jag rekommenderar är från förra numret av Fenix, som berörde voodoo, det var en bra artikel av den kalibern jag gärna ser mer av.

Så vad är det jag föreslår? Jo ta bort nyhetssidan, recensionerna kan vara kvar men måste bli mer seriösa, kritiska och resonerade, antingen måste flera recensenter in på varje produkt eller recensenter med mer integritet. Fenix kan behålla fördjupningsartiklarna som är köpta av Sveriges få rollspelsföretag. Men jag efterlyser framför allt mer journalistiskt material, ordentliga artiklar som diskuterar vår hobby. Intervjuer är bra med måste bli längre och mer problematiserade.

En annan tidning som jag istället kommer fortsätta prenumerera på som jag rekommenderar Fenix-redaktionen att titta närmare på är Spielbox, Tysklands ledande tidskrift om brädspel. Den har nyligen börjat ges ut i en engelsk version, som trots den ganska stappliga översättningen ger ett mervärde. Varför ger den mervärde? Därför att den ger kritiska och fördjupade artiklar om brädspel, både ur ett nutidsperspektiv men också tillbakablickar. Recensionerna i Spielbox vågar samtidigt vara öppet kritiska, vilket ger mig som konsument en vägledning. Samtidigt kan tidningen bjuda på gratismaterial från spelföretagen utan att skapa direkta fria arenor för dem att agera på.

För mig personligen måste jag från och med nu tyvärr säga nej till Fenix. Jag förstår att målgruppen för tidningen är tänkt av vara någon annan än mig men ibland undrar jag om Fenix tilltänkta målgrupp (män i 14-års ålders som gillar rollspel?), verkligen är de som köper tidningen? Är det inte hög tid att vända blad och skapa en tidsskrift som vågar vara kritisk och fördjupande samtidigt som man har en god men professionell relation till hobbyn? Tyvärr tror jag inte det är möjligt. Det är inte lätt att ha integritet när fiskdammen är liten.

Jag rekommenderar er som är intresserade av brädspel däremot en prenumeration på Spielbox. Och glöm nu inte att påminna mig om att inte förnya prenumerationen på Fenix. Men vem vet en dag kanske fågel Fenix åter reser sig ur askan?

Lajv, lajvigare, lajvigast

Under ovanstående adjektivböjning kommenterar DN På Stans Åsiktsmaskin 18/3 2011 huvudstadens senaste händelse tillsammans med ett utropstecken.

“Be afraid, be very afraid. Nätverket Lajvfabriken har kastat frigolitsköldarna och flyttat lajvandet från skog till stad. De inte helt purunga lajvarna orkar nämligen inte tälta i fyra dagar längre men vill gärna leka depressionslajv i fyra timmar. Åsiktsmaskinen vill försiktigt påpeka att om kroppen inte pallar för actionpackade skogslajv, så bör nog inte heller knoppen fortsätta att spela rollspel i grupp.
Ge upp! Börja i terapi, kom ut som riktiga vuxna ni också!”

Det är en fantastisk nyhet att Åsiktsmaskinen som tar temperaturen på Stockholmskulturen börjar rapportera om berättande. De gör naturligtvis detta med en ironisk ton, som de alltid gör, men glöm inte att de alla önskar att de kunde få leka igen. Jag ser det som en seger och att förståelsen för att rollspel och lajvande kan vara mer än att slåss med platsvapen i skogen. Sedan instämmer jag med Åsiktsmaskinen i varför man måste spela depression i fyra timmar. Hur roligt är det egentligen?

Lajvfabriken som idag finns i Stockholm och Göteborg anordnar enkvällslajv på månadsbasis i de två storstäderna. Målsättningen är mycket god och stämmer bra överens med vad boningen anser är ett bra arrangemang, nämligen att de ska vara anpassade både för nya och gamla lajvare och vara av god kvalitet. Det är en mycket bra initativ och  ursprungligen härstammar idén från Norge. Äntligen kan vi storstadsmänniskor fly stress och vardag för en kväll i eskapismens tecken.

Gå med i Lajvfabrikens  facebookgrupp eller följ deras kalendarium på deras webbplats. Nästa arrangemang i Stockholm äger rum nästa torsdag 24/3 och heter Nattro 120 mg. Lajvet handlar om något så spännande som ett “Feberdrömsk introspektiv av en ung, mentalsjuk kvinna.”

Musiken som stämningshöjare

Vi talar sällan om musik här på boningen. Men det kanske blir mer av den varan i framtiden. Rollspelare har en fabläss för filmmusik, anledning till detta är att de också gör sig bra som bakgrundsmusik till ens rollspelskvällar.  Bakgrundsmusik kan som jag ser det användas på två sätt. Det första är att musiken som spelas under mötet faktiskt är den musik som rollpersonerna hör i scenen, det andra är precis som när det gäller det mesta filmmusik vara något spelarna endast hör men ger en ökad dramatisk förståelse över vad som pågår i scenariot.

Men det är inte alltid så lätt som man tror att hitta filmmusik som lämpar sig till rollspel. Vinsten är dock ökad dramatik i scenariot och att spelgruppen lättare infinner önskad stämning.

Vad är utmaningarna?
Musiken får inte störa aktiviteterna som händer kring bordet utan ska snarare komplettera dessa.
– Det innebär att musiken bör sakna text eller sjungas på ett språk ingen förstår.

Musiken ska passa bra in till scenariot för att kunna fungera som stämningshöjare.
– Det innebär att musiken inte får vara för allmängiltigt bombastisk.

Musiken får att inte skapa en massa administration av gruppen.
– Det innebär antingen att musiken måste användas sparsamt under scenariot eller till långa perioder vara musikaliskt jämn.

Ett första tips
Ett väldigt bra tips för att få alla att samlas i inledningen av ett spelmöte är att inleda varje gång med lite intromusik. Alla runt bordet förstår att nu börjar vi, slutar prata om alla saker som händer i verkligheten och förbereder sig på att spelledaren kan inleda med några korta ord innan spelmötet är igång.

Vad ser du för utmaningar med att använda bakgrundsmusik till rollspel? Vad är fördelarna?

Gothcon 35

Nu har äntligen webbplatsen för årets största rollspelshändelse kommit upp. Som ni alla vet talar jag om Gothcon 35, som anordnas på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg. I år bjuds det på undergång på Påskön, ångpunk i Kykladern, andra världskrigshumor i Singapore, Magneter och mirakel, zombies i Pyongyang, viktorianska poliser, fyllehumor vid västfronten 1918, möss i antiken, tango och död, hermafroditer efter undergången, standard fantasy samt ett Kult-scenario som kommer likna Scream 2.

Till detta läggs som vanligt ett obligatoriskt scenario till Western och Bortom: Lögnens slöja. Den enda skillnaden är att Western kommer att spelas i det nya Western 4ed.

Om man inte besökt Gothcon i sitt liv rekommenderar jag samtliga ett besök. Sedan får du hålla tummarna och hoppas du får en spelledaren. Det har nämligen varit det största problemet de senare åren. Konventets folder går att ladda ner men har nog inte ännu kommit fram till era brevlådor. Jag glömde också säga att årets Gothcon färg är grön!

Var Little Wars starten för Världarnas krig?

Vi kunde läsa i nyhetsspalten i senaste Fenix att det lilla förlaget Skirmisher Publishing har gett ut H.G. Wells spel Little Wars i nytryck. Spelet är skapat av författaren till Världarnas krig och anses av många vara ett av de första krigsspelen som skapats. Du behöver dock inte gå att köpa Little Wars utan boken kan läsas i sin helhet via Project Gutenberg. Det är ett spel från en annan tid som spelas med miniatyrsoldater och små kanoner. I huvudtaget ganska ointressant och otidsenliga regler som inte erbjuder något för oss 2011 om det inte hade varit så att H.G. Wells avslutar reglerna med en uppmaning och en påminnelse om vilka fruktansvärda händelser som han snart tror att världen står inför.

Syftet med Little Wars är egentligen att få världen att se omöjligheterna och de fruktansvärda konsekvenserna av det stora kriget.
“[….]I have never yet met in little battle any military gentleman, any captain, major, colonel, general, or eminent commander, who did not presently get into difficulties and confusions among even the elementary rules of the Battle. You have only to play at Little Wars three or four times to realise just what a blundering thing Great War must be.
Great War is at present, I am convinced, not only the most expensive game in the universe, but it is a game out of all proportion. Not only are the masses of men and material and suffering and inconvenience too monstrously big for reason, but—the available heads we have for it, are too small. That, I think, is the most pacific realisation conceivable, and Little War brings you to it as nothing else but Great War can do.”
Jag stötte på Little Wars för första gången för några månader sedan via Boardgamegeek. Pete Belli återgav ett referat från ett parti Little Wars som tydligen ska ha ägt rum 1913 mellan H.G. Wells och den tyske kejsar Willhelm II. Precis innan inledning till de fruktansvärda år som kom att kallas det första världskriget.
Det är en skräckblandad upplevelse som möter oss när Kejsar Wilhelm, som själv skulle bli ansvarig för att krigets dominobrickor började falla, fullständigt krossar H.G. Wells. Partiet uppvisar kejsarens sin tilltro till sitt artilleri och även sin skicklighet att avfyra miniatyrkanonen. Här finns också en arrogans gentemot sina motståndare och en vilja att offra både sina egna och allierades soldater. Referatet avslutas med att en förkrossad H.G. Wells frågar sig om inte Little Wars haft motsatt effekt på kejsaren. Istället för att få honom att förstå krigets svårigheter och terror, hade spelet testat kejsarens strategi.
“Wells was horrified. Instead of showing Wilhelm the futility of modern war the author had given the Kaiser false confidence in his majesty‘s ability as a strategist. “What have I done?” Wells was heard to say, “I wish I could invent a time machine, travel into the past, and take measures to avoid this entire affair!” “
Det är på det hela en berättelse med en massa djup. Hur ett spel, om man får tro H.G. Wells, haft påverkan på vår historia. Den kanske också  får oss att tänka till lite kring vår hobby, Ibland blir våran lek också allvar. Referatet från partiet mellan H.G. Wells  och den tyska kejsare Wilhelm II kan läsas på boardgamegeek. Jag vill tacka Pete Belli för
att ha hittat denna lilla juvel.
Om man vill läsa mer om de historiska skeendena som sätter igång första världskriget kan jag rekommendera Barbara Tuckmans The Guns of August. En målande, reflekterande och underhållande berättelse om de 30 första dagarna i det första världskriget. Under dessa dagar då krigets generaler fortfarande trodde att kriget snart skulle vara över och skyttegravskrigets meningslösheter fortfarande låg framför dem.