Lincon 2011

Redaktionen vill göra alla uppmärksamma på att Lincon 2011 äger rum 2-6 juni på Linköpings universitet. Själv har vi inte varit där sedan det kaotiska första året efter flytten från Ljungstedska gymnasiet. Rykten säger att det mest har blivit bättre sedan dess, dock har rollspelen försvunnit från arrangemangsschemat. Men i år har man från arrangörernas sida arbetat aktivt för att få in rollspelen igen. Det är fantastiskt bra och du kan fortfarande anmäla dig fram till 15 maj.

Vad kan du spela om du besöker Lincon 2011? Årets tema är efterkatastrofen, vilket knappt syns bland konventets scenarion. Istället erbjuder Lincon möjlighet att spela både internationellt trendiga spel såsom Mouse Guard och Apocalypse World eller svenska nyheter som Magneter och Mirakel och Lost Roads of Lociam. Fokus ligger dock på klassiska rollspel såsom Eon, World of Darkness, Dungeons & Dragons 4ed, Mutant: Undergångens arvtagare och Warhammer 40k.

Fria Ligan som numera tagit över Coriolis kommer fortsätta scenarioföljetongen i Gränsrymden. Där kanske du också kan passa på att fråga dem om framtiden  för rollspelet och hur det går med utvecklingen Svavelvinter rollspelet? Ett annat tips är att spela scenariot “Alla älskar Evi” till Neotech X, de numera insomnade nyutgåvan av Neotech. Boningen spelade scenariot på Gothcon 2009 och hade en trevlig upplevelse. Jag vill också uppmärksamma föreningen S.A.R.Z. satsning på rollspel, mycket bra!

Om du är i närheten av Linköping under början av juni finns ingen anledning att tveka! Anmäl dig till ett pass eller två. Anmäl dig här!

Gängbildning och rätten att spela rollspel

Säger dig namnet Kevin T. Singer någonting? Nej men snart kommer du förstå att han är en förkämpe för rätten att spela rollspel i amerikanska fängelser. Under våren har nämligen tre domare beslutat att Dungeons & Dragons utgör ett hot mot säkerheten på Wisconsin’s Waupun Correctional Institution. Det hela började med att vakterna konfiskerade Kevin T. Singers stora samling med Dungeons & Dragons böcker. Efter flera försöka att återfå de 24 regelböckerna tillsammans med sin författade kampanjvärld, genom fängelset kanaler drog han det alla sanna amerikaner bör göra gå till domstol. För att fortsätta i samma spår:

“He alleged that Waupun’s confiscation of his D&D materials and imposition of a ban on D&D play violated his First Amendment right to free speech and his Fourteenth Amendment rights to due process and equal protection.”

Kevin T. Singer är alltså ett stort Dungeons & Dragons fan, och varit sedan barnsben. Han har löpande under vistelsen i fängelset beställt nya rollspelsböcker. Han har också ägnat sin fritid åt att skriva en egen kampanjvärld (96 handskriven text). Men allting förändrades 14 novemeber 2004, då ett anonymt tips kom in att Singer och tre andra fängelsekunder bildat ett Dungeons & Dragons gäng.

“The letter expressed concern that Singer and three other inmates were forming a D&D gang and were trying to recruit others to join by passing around their D&D publications and touting the “rush” they got from playing the game.”

I domstolen har Singer försökt att förklara att det inte finns någon koppling mellan rollspelande och gängaktivitet och det bör alltså återigen bli tillåtet i fängelset. Han argumenterar att rollspel snarare rehabiliterar fångarna och hindrar dem från gängaktivitet.Gängexperten Captain Muraski argumenterar däremot bland annat  att:

“Muraski elaborated that during D&D games, one player is denoted the “Dungeon Master.” The Dungeon Master is tasked with giving directions to other players, which Muraski testified mimics the organization of a gang.”

Paul Cardwell från The Committee for the Advancement of Role-Playing Games (CAR-PGa), hävdar också att rollspel kan just ha en rehabeliterande effekt. Trots detta är det nu alltså förbjudet att spela rollspel i amerikanska fängelser. Dock är det fortfarande tillåtet att spela brädspel, som finns tillgängligt i fängelset rekreationsutrymmen.

Jag kan tyvärr konstatera att beslutet verkar ligga helt linje med min bild av det amerikanska fängelsesystemet. Straff inte rehabelitering. Men jag kan ändå förstå relationen mellan rollspel och gängbildning. Det verkar vara spelledaren som är problemet. Ser vi inte samma resonemang i den numera klassiska De övergivnas armé? Ibland kan jag också tycka att rollspelandet får just sådana tendenser. Ett inåtskådande verksamhet där aktörer gärna tyr sig till varandra. Oavsett är Singer en hjälte eller kanske ett offer i mina ögon, först blir han fråntagen sin egenskrivna kampanjvärld sedan måste han försvara sin rätten att spela rollspel. Vi får hoppas att tjänar ett kort fängelsestraff och snart får spela Dungeons & Dragons igen. Singer kanske också ska testa något spelledarlöst spel, det är möjligt något som fängelsetsregler accepterar? Vad tycker ni är rollspel lika med gängbildning?

Följ länken för att läsa domstolsbeslutet.

World of Darkness – spela eller möta det okända?

White Wolfs World of Darkness förknippas naturligt med alla typer av övernaturliga varelser. Antingen spelar vi bittra och makthungriga vampyrer, naturälskande och shamanistiska varulvar eller kanske en glad men världsfrånvänd älva. Det är också själva problemet med settingen att vi spelar det mystiska och okända, alltså upphör de att vara mystiska och spelet får istället ett rent simulationistiskt spelsätt. Det kan lätt bli tråkigt och likna ett parti Monopol.

En annan fråga hur spelar man ett monster eller en superhjälte? Det kanske hade varit lättare om reglerna för superförmågor inte varit så fruktansvärt styrda i spelsystemet. Lite mer lösa tyglar efterfrågas helt enkelt. Storytelling, som White Wolf kallar spelstilen, kanske kom något för tidigt? Om det kommit idag hade säkert spelsystemet sett annorlunda ut. Det känns väl helt rätt i tiden med varulvar, vampyrer och älvor i nutid. Jag tänker på True Blood och Twilight samt med alla deras spinoffs.

Om du istället är sugen att uppleva det mystiska som vanlig människa, men med ett sinne för att stötta på det okända rekommenderar jag er alla att införskaffa grundboken World of Darkness. Här får vi spelets grundregler men också hur det går att skapa vanliga människor. Ett perfekt system att spela thriller och mystisk i en nutidsmiljö. Det fantastiska är att det kommer för en billig penning och om du börjar känna suget att spela ett monster finns också möjlighet att köra in på det spåret i fortsättningen.

Om det är något av spelen förutom grundboken som jag kan rekommendera är det Mage: The Awakening. Här spelet kretsar kring personer med magiska förmågor i vår nutid. Det finns här i alla fall ett uns av strömlinjeformade regler gällande spelarnas superförmågor. Mage bör spelas som en flört med böcker och filmer som Dan Browns Da-Vinci koden, Umberto Ecos Foucaults pendel eller Roman Polanskis Ninth Gate. Det kanske det är något för dig?

Oavsett ska du gå och köpa grundboken World of Darkness. Här finns bara det okända inga superhjältemonster. Just nu är den också galet billig 59:- med frakt på Bokus. Det kan det väl vara värt?

Dixit – En bild säger mer än tusen ord

Du kanske har tröttnat på Monopol? Ja det kanske inte är så förvånande, men har du också tröttnat på Trivial Prusuit, Besserwisser och NE-spelet? Frågesport är sällan intragerande eller kreativt. Du kanske gillade den gamla klassikern Rappakalja (Boulderdash)? I vilket fall som helst så rekommenderar jag er att spela Dixit. Ett fantastiskt kreativt spel där alla spelare dra kort, en beskriver sitt kort och alla andra väljer något som stämmeröverens med beskrivningen. Vi får alla poäng om vi gissar rätt eller om någon gissar på vårt kort.

Ett enkelt spel men med ett kreativt djup som passar alla oavsett ålder och fantasi. Visa dem bara bilderna och de kommer att bli insugna i en absurd, fantastisk, omöjlig och fantasieggande värld. Om de inte blir lockade av det kan du alltid säga att det blev årets spel i Tyskland 2010.

Dixit är skapad av Jean-Louis Roubira och utgiven av Asmodée games. Spelet tar 30 minuter att spela och det rekommeneras att man är 3-6 spelare. Korten som är små konstverk är skapade av Marie Cardouat. Passar alla med ett kreativt och lekfullt sinne oavsett ålder.

Här är kan du se några av korten som ska beskrivas i Dixit:

En stund utan spelledaren – Hamlet till Tangonätter

Nu när Gothcon börjar lägga sig, finns det tid för reflektion. Tangonätter  som arrangerades av Gunnar och Theo Söderberg var ett spelledarfritt friformsscenario. Jag gillar verkligen den formen av spelande, det blir ett skönt avbräck och när spelarna själva helt och hållet styr historien måste allting ske med konsensus. Jag hade en väldigt trevlig upplevelse och scenariot höll sig på en bra nivå mellan humor och allvar. Trots allt är tango en allvarlig sak.

Det vore fantastiskt om scenariot snart blir tillgängligt så att ni hemma kan passa på att spela det. Det spelledarlösa friformsscenariot ligger mig varmt om hjärtat. Ett av de bättre rollspelsscenarion jag spelat på konvent var ASF:s Hamlet som arrangerades på Gothcon år 2000. Spelledarlöst och med blandade lag spelade vi oss igenom ett klassiskt drama som kunde sluta precis som vi ville. Jag minns det som en av mina första riktiga prövningar som format mig som rollspelare. Jag tror Tangonätter kan ha liknande inverkan på många och därför rekommenderar jag verkligen scenariot.

Medan ni väntar på Tangonätter kan ni också passa på att spela ett annat spelledarlöst friformsscenario som arrangerades för tre år sedan på Gothcon XXXII, nämligen Frispels “Öppna ditt hjärta och den ljusnande framtid är vår.” Det går nämligen att ladda ner tillsammans med en mängd andra scenarion som jag tyvärr inte haft tillfälle att testa från Frispel. Ett scenario som är mer nostalgiskt och socialrealistiskt än de två andra. Scenariot har en inneboende spänning, tillsammans med kronologisk förvirring gör det att spelarna inte riktigt vet vart historien är på väg förrän slutet oundvikligen rullas upp framför dem.

Sammanfattningsvis: Spelledarlöst är intressant och bör testas av flera arrangörer. Hamlet var mitt första möte och jag minns det än, Tangonätter kan bli en modern fortsättning och “Öppna ditt hjärta och den ljusnande framtid är vår” är en mer socialrealistisk variant och klart värd att spela. Jag har länge försökt få tag på Hamlet, trots att antal försök till kontakt med insomnade ASF har jag fortfarande inte lyckats.

Den allvarsamma leken och läckaget

För att fortsätta rapporteringen från onlinevärlden kan jag rapportera följande: Den svenska etnologen Peder Stenberg från Umeå universitet kommer i dagarna lägga fram sin avhandling i etnologi, “Den allvarsamma leken: Om World of Warcraft och läckaget”. Den behandlar de sociala interaktionerna i World of Warcraft och att det sker läckage mellan de två olika “världarna”. Det vi upplever socialt i spelet påverkar också vårt beteende i verkligheten. Enligt pressen ska Peder spelat i 250 dagar för att kunna lägga fram sin avhandling. Själv tyckte jag det lät lite i jämförelse med min egen “time played”. I avhandlingens abstract kan vi läsa att det snarare handlar om fem års aktivt MMO-infiltrerade.
Han kan konstatera att spelet ofta innehåller repetetativa moment snarare en fantastiska upplevelser och att det kanske är det rutinmässiga som många spelare söker. […]“Instead this doctoral thesis argues that the constant transitions of the borders between offline and online, virtual and real, body and avatar, play and work, player and producer are best described with the concept of leakage. Using leakage to describe the perforated borders that surrounds the game not only allows an understanding of World of Warcraft as a powerful site for production of meaning and culture but also places it far from the traditional understandings of separated fun, play and games.”[…]
Spel menar Stenberg, har traditionellt kunnat tolkas genom tre premisser, nämligen att leken är separerad från vardagen, att den är ofarlig och (alltså den har inga konsekvenser) inte jobbrelaterat, samt sist men inte minst att det ska vara kul. World of Warcraft är inget av detta utan ska istället betraktas som en förlängning av ens livsrum. […]Players are social laborers that produce the core of what makes World of Warcraft what it is: a serious game.[…]
Visst känner vi igen oss i läckaget? För visst tränar, tänjer och testar vi våra sociala möten i bordsrollspel också. Vi blir vänner med våra kampanjrollpersoner och känner sorg när de lämnar oss. Spel i huvudtaget är inte längre de tre traditionella premisserna utan har blivit något mycket mer. Vi kanske måste tänka på dessa faktorer när vi också lanserar rollspel med att det ska vara roligt, för visst det är inte alltid roligt. Ibland gör det ont, ibland blir man arg och ibland är det inte på låtsas. Det kan ibland vara svårt att skilja på karaktärer och personer, då sker läckaget.
Återigen försöker jag att diskutera om bordsrollspel genom onlinerollspel, funkar det? Stenberg besvarar det i slutdiskussionen, varför online och bordsrollspel ibland får svårt att gå ihop. […]“Jag förväntade mig subversiv identitetslek, realiserandet av postmoderna teorier om jagets upplösning, total immersion, rollspelande och att få vara hjälte i en episk saga; jag förväntade mig helt enkelt att få leka och att ha roligt tillsammans med andra. Att jag var naiv råder det inget tvivel om, men att jag på ett så fundamentalt sätt hade missat det centrala i onlinerollspelens natur kunde jag aldrig ha förutsett. Istället för en separat värld dit jag kunde fly för att bli vem jag ville fann jag mig själv alltmer invecklad i en praktik som innefattade väntan, rutinmässighet, uttråkning och ett rationellt, målmedvetet spelande.] och han fortsätter längre ner […] “Ingen ”blev verkligen” den där yxbärande Orcen, men en arbetslös vän hade aldrig varit mer stolt över något än vad han var över den perfekt maximerade och effektiviserade rustning hans avatar var klädd i.“[…] (Stenberg 2010:149)
Det där att vara stolt, att fly in i eskapismen kan iaf jag skriva under på. Dessa funderingar har jag fått efter att ha läst abstracten till avhandlingen. Om du vill fördjupa dig ytterligare och verkligen förstå vad den handlar, istället för att lyssna på mitt dravel följ länken för att läsa hela avhandlingen via Umeå Universitet.

Liveblogg: Magneter och mirakel

Scenariot den döende skogen handlade mycket riktigt om en död skog. Men dimman! Dimma till förbannelse! Vi kommer aldrig dimman! Det galna är att fortfarande en timme efter scenariot känns det som att vi skulle hellre välkomna en äkta London-dimma i jämförelse. Karaktärerna var tämligen trevliga och ganska småkonstiga. Men roliga att agera. Vi får hoppas att dessa återspeglar spelet.

Magneter och mirakel är rollspelet som scenariot utspelar sig i, vi i redaktionen var ändå galet sugna på att testa spelet. Det tycks vara lite av en hype kring det. Men det gav inte riktigt det vi hade hoppats på. Det kommer krävas minst ett försök innan vi sågar spelet. Världen gav inte den kick vi hade hoppats. Galna magnetoligarker till vättar kontrollerar fantasyvärlden, på andra sidan en standardvärld. Vad är hooken, varför är det spännande att exkludera ett grundämne?

Vi måste också passa på att uppmuntra SARZ aktiva stöd att försöka få mer rollspel på Sveriges konvent. Mycket bra. Vi har också hört rykten om nya idéer om arrangemang med introduktionspass till olika rollspel, istället för scenarior. Bra grejer!

Immersionisterna – konsten att bygga ett rymdskepp

Har ni hört talas om immersionisterna? Inte vi heller förrän vi insåg att de får bidrag från Sverok. Det vi vet är att vi gillar Fangoria, läs tidigare posten på boningen.org. Här har vi en svensk motsvarighet. Immersionisterna bygger ett rymdskepp mina damer och herrar. Projektet samlar alla möjliga yrken och samhällskategorier för att skapa den ultimata spelupplevelse. Det finns galet tekniska specifikation på deras webbplats. Bara det är galet coolt.

Det är en tuff trend med lajv i konstruerade verkligheter, kanske är det en motreaktion mot blackboxlajven, som har varit de senaste årens heta trend. Gå in på webbplatsen och förundras i hur eskapismen skapas.

Liveblogg Gothcon – bilkö

Redaktionen befinner på resande fot om bara några ynkliga timmar kommer vi att landa på Sveriges framsida. Gothcon arrangeras som vanligt i påsk och vi är där och bloggar lajv. Direkt från händelsernas eicentrum. Men först har vi ett antal utmaningar framför oss. När bilkön slut? Vi har inte ens kommit till södertäljekön. Det är alltså bara förkön till kön så att säga. Ni som åker bil, det är olycka vid Segeltorp.

Hur ska vi slippa betala för parkeringsplats på Hvitfeldska gymnasiet? Årets nyhet är nämligen att det kostar att parkera, tur att vi har en miljöbil. För ingen vettiga människa kan väl åka tåg i dessa tider?

Om ni vill prata oss eller spela mot oss finns på följande pass under helgen:
Tangonätter fredag fm
Den döende skogen fredag em
Det eviga folket fredag natt
Apocalypse World lördag fm
Skeppsbrutna vid världens ände lördag em
Övriga tid fri lek!

Dessutom söker vi en spelare till Tangonätter fredag 10-15. Vill du svänga dina lurviga eller bjuda upp till dans, ring eller kommentera!
070-4613679