Liveblogg: Tangonätter

20110422-140207.jpg

Vi har just avslutat scenariot Tangonätter tillsammans med den ständigt lika trevliga Robert Bjurshagen. Första gången vi träffades var under ett Gondica äventyr på det legendariska LinCon 2001. Då var vi adliga smugglare och Robert spelade familjens matrark, det hela slutade med att vi anklagade varandra för högföräderi. Nu ska vi avnjuta en fikalunch i solen och spekulera över vems GT som står felparkerad… Vi har våra gissningar. Tangonätter då? Ett av Rollspelsbarens bästa scenarion som vi klart rekommenderar, det är spelledarlöst så det är bara att samla fem pers och droppa in.

Järnringen avslutar verksamheten

I dag så nåddes vi av beskedet att Järnringen lägger ner sin produktion. Förlagsdelen avvecklas och rollspelsverksamheten tas över av Fria Ligan.

Järnringen gav ut förstaklassiga produkter där tryck, text och illustrationer alltid var det bästa som gick att uppbringa, de är en modern gigant som endast går att jämföra med Äventyrsspel och NeoGames under respektive glansdager.

Vi önskar Fria Ligan lycka till och hoppas att de kan åstadkomma något ännu mer storslaget i Svavelvinter rollspelet och Coriolis fortsatta utgivning.

Utopi #1 – Nån vecka efter alla andra

Vi hoppas att alla Boningenläsare tog oss på orden och attack-tecknade en prenumeration på Utopi när vi tipsade om den. Nu är första numret ute och det har fått högsta betyg av en enad , manlig, vit , 25-35-årig, kritikerkår. Varför ska då boningen som är precis lika vit, manlig och i snitt 28 år gammal skriva något om Utopi?

Jo, det är så att vi har väntat tills euforin av en blaska med nya, svenska (mestadels), episka serier rann av oss och sedan har vi läst Utopi #1 en gång till, med de kritiska glasögonen på.
Jag har egentligen två problem med Utopi.

Det första är det redaktionella materialet vilket lider av lång pressläggningstid och är spretigt. Jag vet inte riktigt varför jag kan läsa om en sf-mässa som redan har vart, några nördiga kändisar eller om en gås som tillagas levande. De flesta texterna är skrämmande lika utfyllnad. Det finns dock en del bra här också, tex intervjun med tecknaren Elin Fahlstedt, förlagssidorna med information om nya titlar och backlist samt en ruta där redaktionen skriver om de mest lovande serieutgivningarna i vår.

Det andra är hur serierna anknyter till Kolik förlags övriga utgivning. Den utmärkta serien Huldran är försedd med en förvirrande text om en ramberättelse som inte alls spelar någon roll för förståelsen av serien. Istället signalerar den att jag som läsare bör köpa en annan tidning om jag vill få den kompletta upplevelsen. Tea Party är en uppföljare till en annan serie, publicerad förra året, något som får anses vara en smula anmärkningsvärt. Det här är trots allt första numret vi snackar om, ett nummer som borde signalera “häng med från början”. Utopi bjuder också på ett utdrag ur serien Corto Maltese, och en helsidesbild som vädjar till läsaren att läsa Nemi.
Sen kan man säga ett och annat om serierna. Som City påpekar hade några mått bättre av ett mer slipat manus. De som går i följetong skäms en smula av att inte vara indelade i logiska episoder. Dessutom går det också att ha synpunkter på huruvida det är bra eller dåligt med inte bara en, utan två, följetonger i en tidning som bara kommer ut var tredje månad. Fast sånt är mindre viktigt i det stora hela. Alla serierna är trots allt fantasifulla skrönor, fyllda av berättarglädje och mustiga bilder.

Dessvärre påverkar de till synes små anmärkningarna helhetsintrycket. Istället för att vara sprängfyllt av självsäkerhet, framstår första numret av Utopi som en smula ängsligt. Det är som att redaktionen inte fullt ut tror på den episka seriens kraft, utan måste gardera sig. Som att trycket från tjugo+ år av självbiografiska svenska serier om halv-alternativa människor som bor på söder är så stort och förlamande att inte ens de mest fantastiska av fantasier kan sväva på egna vingar.

Det är synd. För de bra serierna, och de är i majoritet, är bra. Det behövs inga programförklaringar, inga intyg om att serieskaparna faktiskt är publicerade, faktiskt ger ut andra serier också. Det behövs bara sekelskifteskvinnor som plötsligt börjar blomma av magnolior, rymdkejsare som blivit uppfostrade av monster, soldater som blir vansinniga av sina ransoner. Allt det där med att bara de mest orimliga fantasier kan förbereda oss på den framtid som vi är på väg in i låter i mina öron som trams. Fantasin är sin egen måttstock. Låt den vara nog i sig själv.

Veckans Pepp 2: Trolljegeren

Ibland är vi på Boningen inte först, tex så är vi lite på efterkälken när det gäller hela indiescenen. En helt annan grej som flera har fattat innan oss är att Trolljegeren som nu är ute på dvd i vårt rikare och hurtigare grannland verkar vara den fetaste norska filmen sen Flåklypa Grand Prix. Dock är vi inte siste man på båten i något av dessa fall, så titta på hemsidan och trailern så ska vi försöka sätta oss in i allt det här med bomber, flaggor och sånt mumbo-jumbo som kidsen är nere med under helgen.

Att skriva en intrig

Knattarna flyttar in hos Kalle

Jag har lärt mig skriva intriger av Carl-Johan De Geer. Han förklarar i den högst läsvärda Jakten mot nollpunkten. En roman om mig själv hur svårt han själv har att hitta på intriger och om två möjliga sätt att lösa det på.
Den första metoden är att gå till Konsum och köpa senaste numret av Kalle Anka & c:o, det är nämligen så att intrigerna i Kalle Anka är perfekt balanserade.
Det finns bara ett problem när man tar denna intrig och flyttar över till sin pjäs eller sitt rollspelsscenario; åtminstone en av karaktärerna kommer att agera som en psykopat. Det är såklart inte alltid ett problem efter som en psykopat sätter färg på vilken hanlig som helst, men ibland vill vi ju skriva psykopatfria intriger.

Carl-Johan och ett litet lok

Då till den andra lösningen. Även denna kräver en promenad, men allt kreativt arbete blir bättre av regelbundna promenader. Jag går ner till videobutiken och läser baksidan av några filmer och själ rakt av den jag blir sugen på. Det står nämligen så pass lite och generellt på baksidan av en film att ingen någonsin kommer att märka något, inte ens om någon först spelar mitt scenario och sen ser filmen.

Här är en äkta baksidestext från en klassisk film

När han tvingas kämpa mot en galen mördare blir XXX både domare, jury och bödel.

Och en till från en lite nyare film:

…historien om en ung man som överger sitt bekväma liv för att söka friheten på vägarna. Hans sökande leder honom till XXX där han ställs inför sitt livs största utmaning.

Den som vill kan ju gissa vilka filmer det är i kommentarerna.

Carl-Johan har också talat om för mig att man ska försöka kopiera nå noggrant som möjligt när man själ något (jag har för mig att det är i Med kameran som tröst del 2, en  film jag rekommenderar alla människor att se) efter som din egna stil, vilket faktiskt är vad som gör tavlan, filmen eller scenariot intressant, kommer att synas mer än väl i alla fall. Det är ofta lättare att få fram sin egen stil om man inte försöker tvinga fram den egna stilen utan är upptagen med att försöka kopiera väl i stället.

Drottning Kristina: Häxjägare

Jag själv tycker att det blir bäst när jag sätter ihop två olika saker till en ny. För en tid sen så skriv jag ett scenario till Doctor Who där jag blev väldigt nöjd med just intrigen. Ungefär så här gick det till:

Först så hade jag bestämt att spelarna skulle åka tillbaka i tiden och vara i Sverige. Sedan så läste jag igenom en lista DN har om de 100 viktigaste svenska historiska personerna och valde vilken som var intressantast för mig. Drottning Kristina blev intressantast, så jag läste på lite om Drottningen och valde att det skulle handla om när hon tackar av förmyndare regeringen och blir regent över landet.

Sen så tog jag ett Doctor Who avsnitt och snodde så mycket som jag mindes av intrigen rakt av. Jag valde avsnittet med Shakespeare och de tre häxorna.
Ungefär tjugo minuter efter det att jag börjat jobba så hade jag intrigen till ett scenario där Axel Oxenstierna och den unga Drottning Kristina är häxjägare. Häxorna försöker få in särskilda ord i Drottningens avtackningstal till förmyndarregeringen och kampanjens storskurk ligger bakom att drottningmodern är galen.

Sedan återstod ganska lite arbete för att skriva in en krok eller två som spelarna kunde nappa på.
Avslutningsvis skrev jag några rader att vid behöv bygga vidare på, om spelarna skulle vilja träffa Drottningen igen:

Häxjägeriet blev en bidragande orsak till att Drottning Kristina konverterade till katolicism och abdikerade. Hon började arbeta för Vatikanen och jagade i många år monster tillsammans med Kardinal Mazarin.

Veckans Pepp: Magicka

Magicka är ett nytt svenskutvecklat ösigt litet spel där fyra magiker drar land och rike runt för att tillsammans spränga, frysa och koka allt i sin väg. Alla spelar Tim the enchanter och frendly fire är alltid på så trollkarlarna går själva också åt som flugor, men det är bara att kasta en återupplivning och fortsätta som att inget hade hänt.

Genom att blanda åtta olika element och tre sätt att slänga magi så finns det en löjligt stor mängd besvärjelser. Det är fart fläkt och co-op för hela slanten. Extra nöje för alla som minns det gamla lajvsverige är att skrika MAGIKA ÅSKVIGG-IS-SKÖLDBOLL, eller vad man nu döper sin besvärjelse till, mest hela tiden.

Just nu finns spelet på steam och lite andra blandade betala-ladda hem ställen men det ska även komma ut på xbox live arcade och det är det jag sitter och är peppad för, då min laptop inte levererade en optimal Magicka upplevelse utan mer en sirapsversion. Dessutom, vem spelar något annat än mmo:n och civ 5 och minecraft på dator i dessa dagar?

Tillägg: Det finns en demo man kan ladda hem på steam. Gör det.

Fallna Gudar

Observera att denna post är skriven i så kallad metro-journalistisk stil.

Boningen fick just ett scoop, eller vad man ska kalla det för. Vi kan som första svenska rollspelsblogg skvallra om det kommande gratisrollspelet Fallna Gudar.

Håll i hatten!

——

Av pressmeddelandet /twitterprofilen att döma så är Fallna gudar ett sagorollspel i en härjad värld. Rollpersonskapitlet är långt och lämnar mycket utrymme för egen kreativitet. Spelet kör en modifierad version av System alfacet, som Boningen i skrivande stund vet nästan ingenting om (men det ligger uppe på www.systemalfacet.org så du kan läsa på själv). Spelet kommer innehålla ärkemagiker på ett eller annta vis och släppas gratis för nedladdning under 2011

Vi får helt enkelt se vart det barkar.

En inblick i våldskulturens innersta

Att man blir våldsam och empatilös av tevespel har i år gått från ett illvilligt rykte till en objektiv sanning. I alla fall enligt kvällspressen. Passande nog skriver kvällspressalierade och utmärkta Blogg ’em up om Street Fighter, subkulturer och ömsesidigt hat i årets kanske bästa tevespelstext, full av cyberpunkideal, brustna drömmar och arkadpinnar. Läs texten nu, säg upp jobbet, hoppa av utbildningen, stäng wow kontot och säg upp förlovningen. Börja räkna frames, träffytspixlar och låt arkadknapparna glöda i samma nyans som handrullade cigaretter.